Ännu ett recept på fläderblomssaft

Det finns massor av recept på flädersaft, men det här är det allra bästa enligt min mening, den blir stark och god och det blir mycket saft. Det ska vara inte mindre än 100 klasar, i vissa fjösiga mesrecept är det bara 15-20. OK, det har ju med proportionerna och mängden vatten/socker att göra förstås, men det känns liksom bättre.

Vet inte hur det är på andra håll i landet men i Uppsalatrakten är det fullkomlig explosion på fläderfronten. Vi har en buske i trädgården som man vissa år får klättra runt i på alla håll och kanter för att få ihop sina hundra, i år stod jag på marken, på ena sidan av busken, och kunde utan problem plocka ihop det jag behövde.

Och det är jättemycket kvar, men jag vill inte göra mer saft nu, och ingen jag känner vill komma och plocka eftersom alla har nog på sitt håll. Får fundera på vad jag ska göra med bären sen. Saft på bären blir så blaskigt, men det kanske finns något annat kul?

Stark och god fläderblomssaft

100 blomklasar (om de är små får två gå som en)
4 citroner
100 g citronsyra
4 1 vatten
4 kg strösocker
0,5 tsk natriumbensoat (för att det inte ska mögla i hinken)

Skölj blommorna och ta bort de grövsta stjälkarna. Tvätta citronerna noga och skär dem i centimetertjocka skivor. Varva citronskivor, citronsyra och blommor i en 10-litershink. Koka upp vattnet och lös upp sockret i vattnet (bäst att göra detta i omgångar). Ta undan lite sockerlag, lös upp natriumbensoatet och blanda med resten av sockerlagen. Häll den heta sockerlagen över blommor och citroner. Täck med en handduk och låt stå i fem dagar. Rör om varje dag, kolla särskilt att inte sockret fäller ut och bildar en hård "sockerskiva" på botten.

Efter fem dagar, sila av saften i silduk. Även om du har tillsatt lite natriumbensoat är inte hållbarheten särskilt lång, därför brukar jag frysa in saften i dubbla plastpåsar, ungefär 0,5 liter i varje, som för oss har visat sig vara en lagom mängd åt gången.


Saften har stått fem dagar och är klar att silas

Här kan man läsa mer om fläder:
Shenet
Den virtuella floran
Wikipedia
Alternativ medicin
Odla.nu

Nero Africa

Är namnet på min baksten - svart granit från Afrika. Äntligen! Den passar perfekt. Det tar längre tid att värma upp ugnen med stenen i, men i gengäld håller den sig varm längre. Man ska nog försöka samordna baksessionerna.

Allra första brödbullarna! Sproing säger det i bullen när den kommer på stenen! 

De här bröden brukar inte alls se ut som ballonger.

Om man bakar småbullar kan man lägga på dem ett bakplåtspapper och skjutsa in papperet med hjälp av en plåt. Men det vore ju trevligt med en brödspade. Det får bli en sån också så småningom.

Populär i fårhagen

Gå på picknick med några trevliga Uppsala-översättare i en fårhage. Medtag focaccia bakad med rosmarin och fårost. Efter picknicken, stoppa ner den överblivna focaccian i en papperskasse och gå genom hagen. Få en beundrarskara av olika storlekar som vill komma åt det där goda du har i kassen.

Ska får tycka om att äta fårost?

Nej, får ska ju äta gräs.

Washington i maj, och grattis syrran!

Var hos syrran i USA för en månad sen, en hel vecka bara jag, utan ungar, min kära syster hade semester så vi kunde spendera massor av tid tillsammans. Underbart! Hennes två döttrar är vuxna och bor på ca tre timmars bilresa åt motsatt håll från New Jersey där min syster bor. En dag åkte vi ner till Washington DC där ena dottern bor och här är några bilder därifrån. Vita huset, Capitol Hill och de stora monumenten vet ju alla hur de ser ut så det kan vi hoppa över.

Och ett GRATTIS till min kära syster som fyller år idag!

Vi åkte inte tåg men parkerade bilen vid Union Station som är en fantastisk byggnad. Den kan nog tyvärr hamna lite i skymundan vid sidan om de stora sevärdheterna, men är väl värd ett besök.

I den här magnifika hallen har avgångseleverna från Washington University sin avslutningsbal. MIn systerdotter var en av dem för ett par år sedan!

Arkaden på framsidan.

Det var ju den här vi skulle ha åkt med!

En DC Duck (låter nästan son WC-anka!) är ett sight-seeing-fordon som färdas både på land och vatten. Efter den första sträckan på land hoppar den i vattnet och fortsätter som båt. Om de inte hade lagt om tidtabellen just idag skulle vi ha åkt med den. Men det får väl bli bästa gång.

Sight-seeing-bussarna är gasoldrivna. Är det miljövänligt?

På väg genom Georgetown.

Bara över en gata till, så är vi framme vid ...

... The Cheesecake Factory! Restaurangen med de många trevliga förätterna som fungerar som alibi för att få sätta i sig en enorm bit cheesecake.

De har många sorter.

Är man tre som vi var beställer man såklart olika och äter av varandras. Klicka på bilden så visas en läsbar något större meny som du kan dregla över.

Sen åkte vi hem. Det var tur att syrran körde, jag var helt zonkad av sockerchocken och hade inte lyckats hålla bilen på vägen särskilt länge.

Bakom

Nu får jag väl skärpa mig, här har inte skrivits på ett bra tag. Det är ju alldeles dammigt på hyllorna och i hörnen. Och vad står det för böcker här bredvid, herregud, det var ju EVIGHETER sen jag läste dem! (Uppdatering: tog bort dem. Lika bra.)

Vad har jag gjort sen sist då? Begått min första student, äldsta ungen blev äntligen klar efter ett ärevarv i gymnasiet. Det här fick han se på sin skylt:

Det är ju lite känslosamt och speciellt, det var ju alldeles nyss han sprang omkring på alla fyra med vattkoppor över hela kroppen, hade 50 snuttisar och krävde att man skulle rita av Uppsala Domkyrka 40 gånger om dagen. Med ängel och allt.

Och så har jag bakat bröd, massor av bröd faktiskt. Tack vare min gulliga svägerska Ilva fick jag komma med i bakgruppen Bread Baking Babes som likt svajmastartister ger sig i kast med ett våghalsigt brödprojekt varje månad. Och nu har jag en hel familj surdegsämnen i kylen! Idag bakade jag det här brödet:

Baserat på en vetesurdeg och vetemjöl special med fullkorn (bra kombo). Väldigt gott, men det rann tyvärr ut ganska mycket i ugnen, förmodligen p.g.a. för lång jästid i korgen. Synd, för det var riktigt bra studs i degen. Får bli bättre tajming nästa gång.

Eftersom brödbaket tar allt större plats i mitt liv och mina händer är lite klena införskaffade jag en Assistent från Electrolux häromveckan. Tänk att min mamma hade en sådan, de måste ha köpt den på femtiotalet. Den ser ju precis likadan ut! Rullen och kniven är precis desamma, skillnaden är bara att de var tillverkade i trä förr. Ett koncept som står sig, kan man ju lugnt säga.

Men jag överskattade nog stabiliteten. De första gångerna stod jag som förhäxad och tittade på när assistenten knådade degen, det var helt fascinerande att se hur degen förändrades och bli mer elastisk, det hände liksom aldrig i den lilla sketapparaten jag använde tidigare. Idag tyckte jag emellertid jag kunde gå ifrån knådningen och jobba en liten stund, maskinen är ju faktiskt utrustad med timer. Väl bänkad vid datorn hör jag ett jättebrak från köket. Assistenten hade hoppat från bordet och tagit en korg full med grejer med sig. Helt otippat faktiskt, alla gånger jag hade stått och tittat på den hade den inte rört sig en millimeter!Ganska fräckt måste jag säga att passa på när jag inte var där. Tur för den att den inte gick sönder.

Rekonstruktion av incidenten

Idag var jag hos stenfirman och beställde en baksten – 20 mm svart granit, tillskuren efter ugnens mått. Den blir klar nästa fredag! Eftersom de hittade en spillbit på lagret fick jag rabatt och prislappen stannar på 350:- inkl moms. Som hittat. Jädrar vilka fina bröd det ska bli!