Ordlös onsdag

Lovis vill ha äpple, originally uploaded by görel.

Min första ordlösa onsdag – fler bilder hos Nejma i Marocko.

Kvittenmarmelad

I år har jag fått upp ögonen för kvittenfrukten (Cydonia oblonga) som jag i ärlighetens namn haft ett ganska diffust begrepp om fram tills nu. Jo jag kände ju väl till rosenkvitten (har haft en sådan buske själv) och trodde mig veta att denna var ett slags mindre kusin till den ”riktiga” kvittenfrukten, men mycket mer visste jag inte, och jag hade aldrig stött på den i levande livet. Och så rätt var det var dyker det upp kvittenbilder och kvittenrecept överallt. Är det en kvittentrend? Det kan ju hända, men att jag har uppmärksammat det nu kan nog snarare bero på att

1. det är höst och därmed kvittensäsong
2. detta är första hösten som jag läser matbloggar.

Men jag blev rejält nyfiken och förvånad när jag såg den på Coop Forum häromdagen. Var det något nytt eller hade jag bara inte lagt märke till dem förut? Tre frukter följde med hem. De ser ut som ovanligt fula äpplen utanpå och som ovanligt stenhårda päron inuti – och smaken då? Efter tuggande på varsin liten bit rå kvitten kan vi skriva under på utsagan om att den inte ska ätas otillagad – väldigt strävt (typ surt sandpapper) men man kan ana en trevlig fruktighet och arom. Men efter att ha kokat den är vi helsålda – en mjuk, aromatisk smak av äpple, päron och något mer – kanske aprikos?

Kvitten tillhör, liksom rosenkvitten, familjen rosväxter. Denna familj är stor och innefattar också så vitt skilda släkten som aplar (äpplen), päron, smultron, daggkåpor, älggräs m.fl. Kvitten bildar ett eget släkte, Cydonia, med en enda art. Kvittenträdet härstammar från Asien och kan där bli 8 m högt. I Sverige är arten bara härdig längst söderut och kan där bli upp till 5–6 m hög. Kvitten heter quince på engelska, Quitte på tyska, coings på franska och membrillo på spanska. På Recepthjälpen fanns lite mer info samt näringsfakta.

Enligt en amerikansk trädgårdssida var marmelad ursprungligen en sylt på kvitten som fick sitt namn efter det portugisiska namnet på kvitten, marmelo.

Kvittenmarmelad
(eller kanske det borde heta sylt?)
1 kg kvitten (3–4 st)
300–400 g socker
bottenskyla vatten (kanske 1 dl)

Skala frukterna och dela dem i åttondelar så att det stora kärnhuset går lätt att skära bort. Dela i mindre bitar och lägg i en gryta. Häll på lite vatten i botten så att frukten inte bränns vid. Sjud på låg värme tills frukten är halvmjuk – kolla under tiden så att det inte kokar torrt, fyll på med ytterligare lite vatten om det behövs. Tillsätt sockret och koka ytterligare 10–15 minuter eller tills frukten är helt mjuk. Kolla gärna med marmeladprovet, dvs. ta en sked fruktmassa och lägg på en kall tallrik. Dra med fingret genom massan som då ska delas sig och inte flyta ihop.

Det lär ska finnas mycket pektin i kvitten, och det verkar stämma med tanke på konsistensen på marmeladen/sylten. Däremot har jag ingen aning om hur pass hållbar den är – med tanke på hur god den är kanske det dock inte är något större problem. Hur gott som helst på rostat bröd, eller ännu hellre på baguetterna som jag bakade enligt Martins metod!

Här är några fler kvittenrecept:
Kvitten eller äppelhalvor med rosmarin och pinjenötstäcke och äppel, rom och limesås från Ilva/Aglio e olio
Pistagepaj med kvitten och lagersmak från Ilva igen
Kvittenpaj från Annette/I mitt franska kök
Persiskt ris med kvitten (plus en massa bonusinfo om riskokning) från Jessika/Tankar om matlagning, blommor och livet
Fisk med kvitten från Coop
Gittans äppelchutney med kvitten och curry från Tasteline
Kvittengelé från Karin/Ett öppet fönster
Quitten-Käsekuchen från Franz/Einfachköstlich
Quince Paste (ska vara fantastiskt till Manchego-ost) från Delicious Days
Quince jelly från allrecipes.com

En utmaning

Jag fick en utmaning från Marianne – man ska yppa sju sanningar om sig själv och sedan skicka vidare till sju nya personer. Och då är ju frågan, hur pikant och smaskigt avslöjande ska man bli? Jag tar väl de första sakerna jag kommer på och låter dem passera censurkontrollen så får vi se vad det blir. Hur jag kom att tänka på punkt 2 nedan övergår mitt förstånd – det är kanske något jag har längtat efter att få berätta helt enkelt? Kommer jag att känna mig befriad och mindre bekymmerstyngd imorgon?

1. Tiden och jag har ett förhållande som inte alltid är lyckligt. Man skulle kunna uttrycka det som att vi har olika syn på det här med att ge och ta – jag tycker ofta att Tiden är ganska snål och inte gärna släpper efter, medan Tiden å sin sida anser sig vara alltför lättsinnigt och oansvarigt behandlad – Tiden gillar inte att bli tagen för given helt enkelt.
   
   
2. Jag är vänsterskytt. Jag siktar alltså med vänster öga i stället för höger vilket gör det en smula obekvämt eftersom jag är högerhänt och således starkast i höger arm. Nu har jag aldrig skjutit med något annat än luftgevär, och det var hemskt länge sen, så detta utgör inget större hinder i min vardag. Lustigt nog är jag också vänsterskytt när det gäller kameror, vilket på sjuttitalet hindrade mig från att köpa en Canon eftersom alla Canon då hade en framdragningsspak som stack ut lite och petade mig i höger öga. (Jag köpte en Nikkormat i stället.)
   
   
3. Vad gäller telefoner är jag dock strikt högertelefonerare, det är stört omöjligt för mig att prata med telefonen mot vänster öra. Det kan bli lite besvärligt eftersom jag lätt får vaxproppar i högerörat. Med tiden blir det således allt svårare att höra vad folk säger tills jag slutligen utför en utrensningsaktion och allt blir kristallklart och jag måste be folk att sluta skrika.
   
   
   
4. Jag kan bli tokig på åtsittande kläder och armbandsklockor, för att inte tala om sådana där plagg med remmar och hyskor och hakar som tjejer har. Därför är det så rackarns bra att ha kontoret hemma – för se, jag kan jobba i pyjamas, jag!
   
   
5. Jag dricker två liter grönt te varje dag – inte för att det är nyttigt, men det är ju ett väldigt lyckligt sammanträffande.
   
   
6. Jag är pälsdjursallergiker, ändå finns i vårt hushåll en stor hund, fyra katter och en råtta. Till viss del har det bara blivit som det har blivit, men när det gäller hunden gick jag faktiskt och testade mig för hundallergi innan vi skulle skaffa hund eftersom jag var allergisk mot katter. Hundar och katter är ju ganska olika biologiskt, många kattallergiker tål hundar, och jag var nog ganska övertygad om jag skulle bli frikänd på hundfronten. Det blev jag alltså inte – men köpte hund ändå. En stor hund dessutom, i 50-kilosklassen. I rest my case.
   
   
7. Slutligen tillbringar jag på tok för mycket tid framför datorn – och se, klockan är över tolv redan! (Se punkt 1. ovan.)

Så godnatt på er, vi ses en annan dag!

Uppdatering:

Visst ja - man skulle ju skicka vidare också, till SJU personer, jistanes. Jag nöjer mig faktiskt med tre stycken som får känna sig extra utvalda: Åsa, Miss Gillette och Pipopp.

En zucchinikaka till kören och Helena

Jag bakar åt kören sådär varannan vecka och förra gången fick de en zucchinikaka med ananas som jag hade hittat på den amerikanska matsajten allrecipes.com. Och både jag och kören tyckte den blev fasligt lyckad – saftig, mustig och inte jättesöt – så den tycker jag du ska baka imorgon, Helena, på din lediga dag i stället för morotskakan!

På torsdag ska jag baka igen åt kören – jag hoppas att jag är klar med mitt megajobb då. (Jag jobbar till exempel stenhårt just nu – termerna processas i bakhuvudet samtidigt som jag skriver det här inlägget.)

Jag har ingen bild men jag lovar att kakorna har ett fördelaktigt utseende (det blir nämligen två).

2 rejäla kakor

INGREDIENSER

• 3 ägg
• 2,4 dl matolja, t.ex. mild rapsolja
• 4,7 dl/400 g socker
• 2 tsk vaniljextrakt eller äkta vaniljsocker
• 4,7 dl/250 g riven zucchini (behöver inte skalas)
• 2,4 dl/240 g krossad ananas (något avrunnen)
• 7 dl/375 g vetemjöl
• 2 tsk bikarbonat
• 1 tsk salt
• 0,25 tsk bakpulver
• 1,5 tsk malen kanel
• 0,75 tsk malen muskot
• 2,4 dl/145 g russin
• 2 dl grovhackade nötter (t.ex. valnötter, pistaschnötter, hasselnötter och/eller sötmandel)

GÖR SÅ HÄR

1. Värm ugnen till 175°. Smörj och bröa två avlånga 2-litersformar.
2. Vispa ägg, olja, socker och vanilj till en fluffig smet.
3. Tillsätt zucchini, ananas och nötter till äggblandningen.
4. Blanda de torra ingredienserna och tillsätt även dem. Blanda allt väl.
5. Fördela smeten i formarna. Grädda kakorna i en timme eller tills de är torra inuti (kolla med en tandpetare).
6. Låt kakorna vila i formarna i 10 minuter, ta sedan ut dem och låt svalna på galler.

Uppsnappat från <http://allrecipes.com/Recipe/Pineapple-Zucchini-Loaf/Detail.aspx>

Ceasar non supra grammáticos

Quae fuerunt vítia, mores sunt – óptimum est pati quod emendare non possis!
Fit semper témpore peior homo. Nihil est ab omni parte beatum ... dira necéssitas.

In caducum paríetem nos inclinávimus! Naturam expellas furca, tamen usque recurret naturalia – mórtui vivos docent.

Pulvis et umbra sumus? Stultorum infinitus est númerus...! Hmm – calumniare audacter; semper áliquid harete.

Ite, missa est. Dixi.

Jag kan blogga på latin i fortsättningen! Idag fick jag nämligen Ebbe Vilborgs Latinska citat, sorry, dictum et scriptum latine, i brevlådan eftersom jag prenumererar på Språktidningen.

Pax!

Blog action day - vår miljö

Jag snappade upp på Kulturbloggen att det är Blog Action Day om miljön idag. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att säga och många olika aspekter, men i brist på tid kan jag i alla fall ge en lokal puff åt Tant Gröns skafferi i Uppsala som har ett stort sortiment av ekologiska och rättvisemärkta varor. Skafferiet bjuder också på lunchmusik på söndagarna - fri entré, betala bara för maten. Men de håller sig inte bara inom Uppsala, i e-butiken Tant Gröns garderob kan man distansshoppa bl.a. kläder i ekobomull.

Verksamheten var på väg att tyna bort för några år sedan, men har nu vuxit sig större än någonsin. Den ökade efterfrågan måste väl vara ett mått på medvetandegraden hos Uppsalaborna i alla fall!

Idag köpte jag detta på Tant Grön.
Honungspuffad quinoa - mums!

Surdegsvaniljbullar

Jag har gjort surdegsvaniljbullar och nu finns det nog ingen återvändo till vanliga jästbullar – det här blev bara för bra – över förväntan faktiskt! Ganska tuggig, lite seg konsistens och mycket smak, man känner inte att det är surdeg, det är liksom bara mer än vanligt. Man äter långsamt och är nöjd efter en bulle (nåja, kanske två då).

Surdegsvaniljbullar - försvinnande goda.

Det är bara sonen hemma av de familjemedlemmar som äter bullar men av honom fick de högsta betyg. Recept kommer senare ... ingen jäst som sagt men eftersom vetesurdegen var lite trög använde jag fint vetemjöl som innehåller bakpulver för att hjälpa till lite i ugnen. Var det fusk? Nästa gång provar jag med vanligt mjöl.

Surdegsäppelbullar - inte lika upphetsande,men
kan nog vidareutvecklas.

Uppdatering söndag: Vaniljbullarna var verkligen grymt goda igår, men inte alls lika roliga idag. Hm! Surdegsmatbröd håller sig ju längre än jästbröd, varför gällde inte samma sak nu? Kan det vara sockret som gör skillnad? Måste experimentera vidare ...

Någon har trampat på det skrivna ordet?

Trampa på det skrivna ordet, originally uploaded by görel.

Äsch, har jobb över öronen, men kände att jag ville posta nånting, det är i alla fall fredag. Parallellt med jobbet experimenteras det dock en del med surdeg, försöker få igång en vetesur med äpple enligt Hedh men det går inget vidare. Rågsurdegen a'la Matälskaren gick dock kanonbra - den har jag bakat på flera gånger redan. Men jag ger mig inte, jag ska få fart på en vetesur - jag måste t.ex. bara prova att göra surdegskanelbullar eller andra söta bullar - kan det bli annat än gott? OK, intressant, då?

Uppdatering: Vetesurdegen ÄR igång såg jag nu - hurra! Då blir det vetebak i helgen.

Klädombyte

Röllekan gör tvärtom mot fältharen skogsharen och byter från vita till bruna kläder på hösten. (Fältharen går i samma kläder året om - tack Helena.)



Några vita blomstänglar kvar.

Vit skjorta med fluga.

Nästan ombytt.




Röllekan är nog helt enkelt stiligare på vintern än på sommaren.