söndag 28 oktober 2007

Kvittenmarmelad

I år har jag fått upp ögonen för kvittenfrukten (Cydonia oblonga) som jag i ärlighetens namn haft ett ganska diffust begrepp om fram tills nu. Jo jag kände ju väl till rosenkvitten (har haft en sådan buske själv) och trodde mig veta att denna var ett slags mindre kusin till den ”riktiga” kvittenfrukten, men mycket mer visste jag inte, och jag hade aldrig stött på den i levande livet. Och så rätt var det var dyker det upp kvittenbilder och kvittenrecept överallt. Är det en kvittentrend? Det kan ju hända, men att jag har uppmärksammat det nu kan nog snarare bero på att
  1. det är höst och därmed kvittensäsong
  2. detta är första hösten som jag läser matbloggar.

Men jag blev rejält nyfiken och förvånad när jag såg den på Coop Forum häromdagen. Var det något nytt eller hade jag bara inte lagt märke till dem förut? Tre frukter följde med hem. De ser ut som ovanligt fula äpplen utanpå och som ovanligt stenhårda päron inuti – och smaken då? Efter tuggande på varsin liten bit rå kvitten kan vi skriva under på utsagan om att den inte ska ätas otillagad – väldigt strävt (typ surt sandpapper) men man kan ana en trevlig fruktighet och arom. Men efter att ha kokat den är vi helsålda – en mjuk, aromatisk smak av äpple, päron och något mer – kanske aprikos?

Kvitten tillhör, liksom rosenkvitten, familjen rosväxter. Denna familj är stor och innefattar också så vitt skilda släkten som aplar (äpplen), päron, smultron, daggkåpor, älggräs m.fl. Kvitten bildar ett eget släkte, Cydonia, med en enda art. Kvittenträdet härstammar från Asien och kan där bli 8 m högt. I Sverige är arten bara härdig längst söderut och kan där bli upp till 5–6 m hög. Kvitten heter quince på engelska, Quitte på tyska, coings på franska och membrillo på spanska. På Recepthjälpen fanns lite mer info samt näringsfakta.

Enligt en amerikansk trädgårdssida var marmelad ursprungligen en sylt på kvitten som fick sitt namn efter det portugisiska namnet på kvitten, marmelo.

Kvittenmarmelad
(eller kanske det borde heta sylt?)
1 kg kvitten (3–4 st)
300–400 g socker
bottenskyla vatten (kanske 1 dl)

Skala frukterna och dela dem i åttondelar så att det stora kärnhuset går lätt att skära bort. Dela i mindre bitar och lägg i en gryta. Häll på lite vatten i botten så att frukten inte bränns vid. Sjud på låg värme tills frukten är halvmjuk – kolla under tiden så att det inte kokar torrt, fyll på med ytterligare lite vatten om det behövs. Tillsätt sockret och koka ytterligare 10–15 minuter eller tills frukten är helt mjuk. Kolla gärna med marmeladprovet, dvs. ta en sked fruktmassa och lägg på en kall tallrik. Dra med fingret genom massan som då ska delas sig och inte flyta ihop.

Det lär ska finnas mycket pektin i kvitten, och det verkar stämma med tanke på konsistensen på marmeladen/sylten. Däremot har jag ingen aning om hur pass hållbar den är – med tanke på hur god den är kanske det dock inte är något större problem. Hur gott som helst på rostat bröd, eller ännu hellre på baguetterna som jag bakade enligt Martins metod!

Här är några fler kvittenrecept:
Kvitten eller äppelhalvor med rosmarin och pinjenötstäcke och äppel, rom och limesås från Ilva/Aglio e olio
Pistagepaj med kvitten och lagersmak från Ilva igen
Kvittenpaj från Annette/I mitt franska kök
Persiskt ris med kvitten (plus en massa bonusinfo om riskokning) från Jessika/Tankar om matlagning, blommor och livet
Fisk med kvitten från Coop
Gittans äppelchutney med kvitten och curry från Tasteline
Kvittengelé från Karin/Ett öppet fönster
Quitten-Käsekuchen från Franz/Einfachköstlich
Quince Paste (ska vara fantastiskt till Manchego-ost) från Delicious Days
Quince jelly från allrecipes.com

9 kommentarer:

Jessica sa...

Jag har bara hittat kvittenfrukt på mellanösternaffärer så det är ju roligt att hitta det på konsum. Men många affärer försöker ju skärpa sig och ta in mer av sortiment som kan tilltala människor av många nationaliteter. I längden handlar det ju om överlevnad och om att dra till sig så många kunder som möjligt. Jag blev förvånad när jag upptäckte att i närheten av mig så är Willys och ett Coop Extra bäst på den avdelningen.
Jag har aldrig ätit kvittenmarmelad på kvittenfrukt, jag här ätit gelé på rosenkvitten.

Översättarhelena sa...

Jag köpte en burk färdig kvittenmarmelad på en orientalisk livsmedelsaffär häromsistens, men jag tycker bara den smakar socker! Det blir säkert bättre om man gör den själv, men att koka egen marmelad är nog lite över gränsen för mig :)

görel sa...

Jessika, visst är det bra - jag tror att handlarna också till slut har fått upp ögonen för att Ramadan är en stor affärshändelse som är värd att satsa lite extra på. (Tack för boken!! Den kom idag, jag tror jag lägger Pessl åt sidan ett litet slag. Sökandet efter Porco Rosso fortsätter.)

Helena - MIN kvittenmarmelad smakar minsann inte bara socker. Om du inte vill prova själv kanske du vill byta mot lite specialmüsli...?

Jessica sa...

Görel - bra med boken :). Och Porco Rosso är det ju ingen brådska med.

Helena - det är vanligt att orientalisk marmelad, och kakor till exempel är så söta att man tror att tänderna ska trilla ut på stubben. Det beror ofta på att tillbehören, bröd t ex är osyrat och i sig saknar smak. Kakorna brukar vara rätt små och serveras till mycket starkt kaffe eller te. Samma sak i Japan. Man får te som är bittert men kakor som är fruktansvärt söta. Jag vande mig aldrig vid den kombinationen.

Anonym sa...

jag tror att jag aldrig ätit kvitten. Ännu en sak att prova alltså.

Anonym sa...

Jag gillar din länklista. Einfachköstlich har väldigt roliga recept. Hans lakritssås vill jag prova men lakritsrot kan jag inte uppbåda just nu.

Just nu är jag annars väldigt sugen på kvitten men inte heller det har jag sett någonstans.

Anonym sa...

Äntligen någon som är kvittendevot.
Dessvärre har min kvinna satt i sig för mycket marmelad, hon är mullig numera.

Tack Görel, tack för mulligheten

Anonym sa...

Ooooo, jag har efer några misslyckade försök att koka kvittenmarmelad kommit på det riktiga orginalknepet; nämligen att man ska koka en socherlag = lika mycket socker som Vaten som kokas tillsammans med 1 - 2 tsk citronsaft och kokar det tills det tjocknar lite ungefär en kvart. sedan lägger man ner det rivna kvitten frukten ( skala ej) och låter allt koka tills det blir vackert orange på svag värme spisens 3:a eller 4:a och rör då och då var femte minut, koka i ca 1 timme. ( Jag brukar ta två stora kvitten, 1l vatten, 1 liter strösocker 2 tsk citronsaft), häll det svalnade marmeladen i riktigt rena och torra glasburkar, blanda gärna i en näve valnötter, det är både gott och snygg i burken. I mitt land äter vi kvitten marmelad tillsammans med Kajmaq som går att köpa i orientaliska butiker, det är en sorts ost kan man säga - bredbar sådan och rostat bröd och god frukost te.

görel sa...

Tack för tipset om sockerlag, det låter väldigt bra! Har inte sett kvitten på ett tag, men de borde ju finnas i affärerna nu. Jag ska prova att lägga i valnötter också.

Skicka en kommentar