Beige

När jag har flera jätteroliga stickprojekt på gång, varför envisas jag då med att frenetiskt sticka på den här tråktrasan så fort tillfälle ges? Det är ju bara en halsduk som är ... ja, rätt beige? Det kanske är för att ränderna är så oraka. Tänk vad man kan gå igång på lite.

En annan beige företeelse i mitt liv just nu:

Inget fel på boken skulle jag tror jag, jag har visserligen inte läst Indridason tidigare, men många tycker ju om honom och kriminalinspektör Elände Erlendur. Men uppläsaren ...! Beigare har jag svårt att föreställa mig. Dottern och jag plågade oss igenom 4 cd-skivor på väg upp från Blekinge förra veckan, och nu försöker jag tröska igenom resten. Den sitter där i bilen och gnällrösten går igång automatiskt när jag kör iväg nånstans. Men nu undrar jag, eftersom jag ska köra bil till Stockholm och körrep om en stund och det tar 50 min. i rusningstrafik: måste man lyssna klart? Egentligen finns det väl inget som hindrar att man läser pappersboken istället?

Livet är för kort för beiga upplevelser. Det är 4 cd-skivor kvar. Men det beiga garnet är snart slut.

Ett till mig närstående rum som varit beige jättelänge. Om ett par dagar är det grönt.

Svårt torka lingon

Det finns ju torkade tranbär att köpa till och med i Sverige nu för tiden, lingon är väl nästan samma sak? Då borde man väl kunna torka dem? Nja, det visade sig inte vara så lätt, efter mycket lång torktid (sådär ett dygn eller så) hade hälften av bären torkat till små röda fnas som nästan blåste bort.

Det är nog så att det är för lite socker i lingon, det blir liksom inget kvar när vattnet är borta! När jag sen har kollat har alla torkade tranbär jag hittat innehållit socker, och det fanns väl en anledning till det.

Jag tycker det är helt OK att tillsätta fruktsocker, det är ju samma sak som när man använder mer sockerrika bär, t.ex. blåbär eller hallon. Men hur impregnerar man lingonen med fruktsocker så att de sen går att torka? De ska nog vara lite mer omogna än vad de är nu, får bli experiment nästa år.

Men vad som går alldeles utmärkt att torka är ju -- svamp! Även om jag har långt kvar till Annas monstruösa mängder har jag bärgat en liten skörd i alla fall. (När man öppnar burken med Karl Johan får man nästan en aromchock -- det är så koncentrerat!)

 
Det går lättare med svamp.

Traditionellt byggd

Den tjocka flickan från juli är fortfarande i stort sett kvar. När det är sommar måste man ju äta glass. Jag får väl säga som Mma Ramotswe att jag är traditionellt byggd. (OK då, botswanska traditioner.)

Har tagit nya tag och är just nu mycket inne på fisk och grönsaker med mycket smak -- havssalt, chili, vitlök, ingefära och örter. T.ex. en bit squash, ett kvarts huvud isbergssallad, lätt fräst i olja plus smakerna ovan och en filé tilapia (hajmal). Toppas med rostade sesamfrön:

Eller två ekologiska tomater + en fiskfilé + en halv gul lök + mycket chili, en stor klick tzatziki. Man blir så glad och nöjd med en liten portion.

Och mycket te, massor av grönt te och ibland lite rooibos. Långa hundpromenader. Och alltid en stickning i händerna framför tv:n, det går inte att äta och sticka samtidigt. Se där, ännu en bantningsmetod har sett dagens ljus! Tja, vi får väl ser hur det (jag) ser ut om en månad.

En ljuvlig kväll med Mma Ramotswe

Ensam hemma en lördagkväll -- hur ofta händer det? Inte helt ensam dock, jag tillbringade kvällen med Mma Ramotswe i en BBC-filmatisering, en stor balja Rooibos-te (fattas bara annat) och en stickning som ska bli en tehuva av gammalt engelskt snitt. Kan det blir bättre?

Filmen hade bandats av Englandsboende och trevliga kollegan Anette, och vidarebefordrades av Stockholmsboende och lika trevliga kollegan Marie som kom upp till Uppsala härom veckan. (Garnet köpte jag när vi frossade, klämde och kände på Yll & Tyll.) Översättare är verkligen ett himla trevligt släkte.

Jag gillade filmen! Möjligen att Mmas nitiska sekreterare kanske var lite i överkant snörpig, men på det hela taget gillade jag karaktärerna och stämningen. Jag vet inte hur jag skulle ha uppfattat handlingen om jag inte hade läst boken/böckerna, men jag tyckte nog att de överhoppade partiena framgick ganska bra med de återblickande scenerna.

Nu skickar jag filmen vidare -- till vem? Ja, gissa det ni!