Champinjoner med överraskning - Cyberkocken

Visserligen var det väl inte min ambition att detta skulle bli en utpräglad matblogg även om jag tycker mycket om att laga mat och baka. Och såklart kan jag inte mäta mig alla begåvade bloggande proffs och folk som borde vara proffs. Men när Cloudberry Quark avslöjade ingredienserna till denna omgång av Cyberkocken tyckte jag ändå att nåt ska väl jag kunna få ihop av dessa tacksamma råvaror: gröna bönor, rucola, nötter och svamp. Och det är ju faktiskt en lek.

Och det blev verkligen inte något märkvärdigt, men en rätt trevlig liten munsbit till entré, buffé eller mingel. Jag mixade ihop kokta bönor, rucola, valnötter och lite till och fyllde champinjonhattar och så gömde jag en torkad oliv med koncentrerad smak i varje som en liten överraskning.

– Det här med fyllda champinjoner var nog ett ganska uppenbart val – innan jag hann sätta mig och skriva rent hann jag se att Cyberkockens grundare Ilva också hade fyllt champinjoner. Tror inte jag kollar än om det är fler som tänkt likadant...

Till 12 hattar:
12 stora champinjoner
12 torkade svarta oliver
150 g gröna bönor
50 g valnötter
2 vitlöksklyftor
1/2 rödlök
en näve rucola
ca 1/2 dl hackade, färska örtkryddor (t.ex. basilika, timjan, oregano)
1/2 dl riven parmesan
salt, stött rödpeppar (eller svartpeppar)

Koka bönorna i lättsaltat vatten 5-10 minuter eller tills de är mjuka. Låt bönorna rinna av men spara kokvattnet. Vrid av foten på champinjonerna och hacka fötterna grovt. Finhacka en halv rödlök och 2 vitlöksklyftor. Fräs champinjonfötter, rödlök och vitlök försiktigt i lite olivolja tills de mjuknar (de ska inte få färg). Skölj rucolan och låt rinna av.

Mixa bönor, valnötter, ruccolan, fräset och den rivna parmesanen. Det är ganska torrt till att börja med, späd med kokvattnet tills det går bra att mixa och blir lite mer smetlikt. Smaka av med salt och peppar.

Kärna ur oliverna och lägg en oliv i varje champinjonhatt. Fyll på med bönmixen och tryck till lite. Det får gärna bli lite råge, det kommer inte att rinna. Ställ hattarna i en form och grädda i 225 graders värme i 10–12 minuter eller tills de har fått färg.

Bokfemma ve 35

Jag upptäckte Malins Bokfemma för ett par veckor sedan och tyckte det var en jättebra idé. Av olika skäl har jag haft svårt att hinna med att läsa så mycket de senaste åren och tycker inte att jag kan bidra med så mycket själv, men eftersom jag har mer tid att läsa nu är det jättekul att bli tipsad på detta sätt. Jag fastnade för denna veckas tema:

Veckans tema är facklitteratur. Nämn 5 böcker som säger något om dig själv, vem du är och vad du gör på fritiden mer än läser.

Det är verkligen inte lätt att välja några enstaka titlar, men här är i alla fall – i grevens timme – en bokfemma från mig:

Jan Hedh – Bröd
Jan Hedh verkar vara en fantastisk man med oändliga kunskaper om bröd, konditori- och konfityrvaror som han gärna delar med sig av på ett oerhört ödmjukt och pedagogiskt sätt. Man får chansen att känna sig som ett proffs, men det är inte oöverkomligt – allt går att åstadkomma hemma i lägenhets- eller villaköket. I den är boken berättar han om bageriets historia och om alla tänkbara sätt att få en deg att jäsa. Och smaka på termerna: raskdeg, mamma, chef, poolish, bortgörning, anrörning – man vill ju nästan bli bagare bara därför.

Lisa och Monica Eisenman – Två systrars söta
Åh käre gud i himlen om du finns giv mig styrka att inte baka alla dessa kakor, i alla fall inte inom loppet av samma vecka. Jag hade redan innan jag hämtade boken på posten (just nu rea på AdLibris) lovat att förse kören med fikabröd varannan vecka, och jag kommer inte att behöva anlita så många andra källor än denna. Systrarna driver också The Cookbook Café i Stockholm.

Vanna Beckman – Strider under hjärnåldern
Boken handlar om den konflikt som råder mellan den moderna neuropsykiatrin och människor (bl.a. scientologer) som av olika skäl vill göra gällande att diagnoser som ADHD bara är nys. Ni kanske minns rättegångarna mot professor Christoffer Gillberg som anmodades att lämna ut sitt forskningsmaterial för att styrka sina slutsatser om bl.a. DAMP och ADHD. Gillberg som hade lovat anonymitet till deltagarna ansåg att det var möjligt att identifiera enskilda individer i materialet även efter avidentifiering och vägrade därför lämna ut materialet. Det slutade med att hans medarbetare förstörde hela forskningsmaterialet. Gillberg framträder inte längre i Sverige p.g.a. allt tjafs men däremot utomlands där han är mycket väl ansedd.

Den här boken är intressant inte för att det rör en viss forskare utan för den uppförsbacke som den moderna neuropsykiatrin med sin biologiska utgångspunkt har haft under många år.

Giuseppe Verdi – Nabucco
Mja, nån hel opera kommer jag ju inte att medverka i under överskådlig tid. Däremot ska Örjanskören, som är den kör jag har varit med i till och från under massor med år, göra ett musikcafé under hösten med operatema – dvs. vi kommer att plocka de maffiga körpartierna ur ett antal kända verk och framföra till en publik som vi dessförinnan har försett med kaffe och diverse bakverk. Eller goda mackor och ett glas vin.

Vivian Cook – Accomodating Brocolli in the Cemetary (or why can’t anybody spell?)
Från omslaget: English spelling is fiendish ... how are the orthographically challenged to cope?”
Att stava rätt på engelska är inte lätt, tyck synd om de stackars engelskspråkiga barnen, svenska rättskrivningar är en liten västanfläkt i jämförelse. Det är kul med språk, och stavning resp. felstavning säger mycket om historia och kultur. Den här boken är kul och betecknas på baksidan som ”Reference/Humour” – bästa sortens fackböcker!

Skog och mark och hårdrock i Uppland

Hunden och jag skulle leta svamp idag. För två år sedan försökte jag lära hunden kantarellsök, det gick inte så bra eftersom hon uppenbarligen lider av ADHD och tappar koncepterna helt så snart vi kommer ut i skogen. Själv hade jag glömt att jag ser sämre nuförtiden. Så med en hund utan fokuseringsförmåga och en matte utan glasögon hittades det inga svampar mer än den här:

- som inte såg så god ut. Men promenaden var skön. På hemvägen såg jag något betydligt intressantare - tänka sig vad vi har i Uppland:

Jag får nog lov att åka dit på fredag och kolla utbudet.

Frilansarens favoritlunch

När man jobbar hemifrån som jag är det alldeles för lätt att slarva med lunchen, om man inte ser upp blir det bara snabba mackor vilket i alla fall inte jag mår särskilt bra av, orken tar slut nån gång på eftermiddagen då bokstäverna börjar dansa på en obestämd plats på skärmen eller i rummet. Nej jag, eller rättare sagt min hjärna, kräver riktig mat mitt på dagen, och då menar jag en lätt lunch med proteiner, grönsaker och lite pigga smaker. Ris och potatis hoppar jag gärna över.

Min favoritlunch består av en portionsbit lax och ångkokta grönsaker spetsat med bl.a. lite (eller mycket) vitlök och lime och någon god peppar. Jag tycker det blir jättegott, det tar bara 10 minuter att svänga ihop och kompletterat med någon frukt på eftermiddagen mår jag superbra hela eftermiddagen vilket märks på produktionsförmågan. Och himla nyttigt är det!

Till en ganska hungrig frilansare:

1 portionsbit lax (ta gärna fram redan på morgonen om den fryst så hinner den tina lagom till lunch)
Ca 300–400 g färska grönsaker, t.ex. fänkål, zucchini, paprika, broccoli, rödlök, purjo och/eller färsk vitkål
1-2 vitlöksklyftor
1/2 lime
en liten näve pinjenötter eller solrosfrön
salt, peppar, kanske några chiliflakes alt. några drag med nån Santa Maria-kvarn, t.ex. Chili Explosion
oliv- eller rapsolja

Skär grönsakerna i halvstora bitar och lägg dem i ett kärl som tål mikrovågsugn. Salta lite och häll på en liten skvätt vatten. Kör i mikron under lock på full effekt 3–4 minuter, kolla med en sticka och kör lite längre om de inte är klara. Jag vill gärna ha mina grönsaker rätt så mjuka (ska det vara tuggmotstånd äter jag dem hellre råa) men naturligtvis inte sönderkokta.

Ta fram en liten stekpanna, sätt på spisen och häll i en liten pöl olja. Torka av laxbiten och stek på mellanstark värme några minuter på varje sida. Salta och peppra. Kolla med en sticka att fisken är klar (den ska gå lätt igenom) eller sära försiktigt på fiskköttslagren med en gaffel och kika. Den ska helst bli bara nätt och jämnt genomstekt eller ha en liten kärna kvar i mitten.

Lägg upp fisken och grönsakerna på en tallrik. Jag är en rå och obarkad person och pressar vitlöken rakt över anrättningen, en konnässör skulle antagligen ha låtit den följa med grönsakerna in i mikron!

Pressa över lite lime på allt, grönsakerna kan få lite god olivolja + ev. lite mer salt och strö över lite pinjenötter eller solrosfrön (om du ids blir det ännu godare om du rostar dem en stund i torr stekpanna, men det är helt OK orostat också). Några körsbärstomater ger inte bara gommen utan även ögonen lite extra fröjd.

Ta sedan tallriken, bestick och ett stort glas vatten och sätt dig INTE vid skrivbordet utan på någon annan behaglig plats, gärna utomhus om vädret tillåter. Ät och njut av maten och sitt kvar en stund – du har ju faktiskt lunchstängt!

Köttkurs - här skulle jag skriva nåt men jag saknar ord.

Jag har varit på köttkurs hos Lisa!

Det var en jätterolig kurs där vi fick prova många nya ingredienser som de flesta av oss aldrig hade hört talas om eller sett men aldrig vågat prova. Wolfberries, juju-nånting-dadlar, granatäppelsirap och mycket annat. (Kan inte bärga mig förrän jag får recepten på mail – jag vill laga allt! Snart!) Varje matlag gjorde en av fem olika rätter, och Lisa hade förberett ytterligare två. Bl.a. en långkokt fläskkarré som var HELT gudomlig. Dessutom fick vi lära oss mycket matnyttigt om köttkemi, marinering, tillagningstider och mycket annat. Och smakerna, smakerna ...

Förutom de olika fyrfota djuren och skafferivarorna fick vi också prova en hel rad färska asiatiska grönsaker och kryddörter som finns att få tag på i Stockholm – varje vecka eller beroende på säsong? Vet inte, men det måste jag ta reda på. Jag som bor i Uppsala insåg att det är nog bara till att ta tåget ner till Stockholm lite då och då för att fylla på skafferiet och grönsakskylen – Uppsala är hyfsat välförsett när det gäller mellanösternvaror, men lite sämre på det asiatiska.

Apropå skafferi fick vi också bläddra i Lisas nya bok, "Ditt nya skafferi". Den har bl.a. en omfattande referensdel med många ingredienser som beskrivs i detalj med egenskaper och lämpliga smakkamrater (bra ord eller hur – Lisas uppfinning?). En mycket trevlig bok med matnyttigt innehåll och snygg layout – och så skriver ju Lisa så bra – det är rolig läsning. Den kommer jag definitivt att inhandla så snart den kommer i handeln (om ca 2–3 veckor). Jag har lagt in en bevakning på Ad Libris som f.ö. har en trevlig jubileumsrea just nu.

När vi mätta och nöjda pustade ut efter välförrättat värv fick vi önska oss ämnen till kommande kurser. Många förslag stöttes och blöttes men till sist enades vi om att ”fågel” vore ett väldigt kul tema. Håll utkik hos Lisa!

De lyckliga kursdeltagarna gick hem med Lisas förra bok, ”krydda!”, under armen som vi fick i stället för dessert. (Det här var en av de mycket få gånger som det var helt OK för mig att INTE få dessert ...)

Den mest udda sysslan jag utförde på kursen: skala lammtungor.

Morronfrallor sätter sprätt på trötta skolfötter

Skolan har börjat och med den det dagliga bestyret att få skolungdomen på fötter. Vissa tonåringar måste väckas många gånger innan deras hjärnor slutligen kapitulerar inför det faktum att det inte är lördag.

Ett garanterat effektivt sätt i alla fall hos oss är att fresta med nybakta frallor. Degen rör jag ihop på kvällen med kallt jässpad och så får den hålla på med sitt under handduk tills det blir morgon. Då sätter jag på ugnen, häller eller föser upp degen på mjölad bänk, knådar till lite och delar upp till bullar. Bullarna jäser bara på plåten tills ugnen är varm, då åker plåten in i 12–15 minuter beroende på hur stora bullarna blev.

Självklart är det godare och nyttigare med långjäst surdegsbröd, men frallorna behöver ju inte bestå av enbart vitt vetemjöl. Jag brukar blanda i rivna morötter, havregryn, fullkornsdinkelmjöl och/eller rågmjöl som gör bullarna saftiga och goda, och den långa jästiden under natten gör nog också sitt till. För bullarna blir bra och har strykande åtgång.

Ungefär så här kan receptet se ut – det går bra att dubbla satsen, går inte resten åt som mellanmål kan de fräschas upp i ugnen nästa morgon. Men det är rätt behändigt att bara göra en plåt, det blir inte så stort projekt då. Det går också bra att förenkla, uteslut morötterna, honungen, ta bara en sorts mjöl osv. men då blir inte riktigt lika gott och nyttigt. Jäst, salt, vatten och ungefärlig mängd mjöl bör dock finnas med i nämnda proportioner.

Till en plåt med 8–10 bullar:

12 g jäst (ett kvarts jästpaket)
1 msk honung
2 tsk salt
2,5 dl kallt vatten från kranen
1–2 finrivna morötter (beroende på storlek)
Gryn: 1 dl havregryn (alt. råg- eller dinkelflingor)
Grovt mjöl: 2 dl grovt rågmjöl eller fullkornsdinkelmjöl
Fint mjöl: Ca 6 dl vetemjöl eller vetemjöl special
Ev. vallmofrön, sesamfrön eller solrosfrön att ha ovanpå

Kvällen:
Rör ut jäst, salt och honung med vattnet tills jästen är helt löst. Häll i rivna morötter, gryn, grovt mjöl och 5 dl av det fina mjölet. Rör ihop med slev och arbeta sedan en stund med maskin, t.ex. visp med degkrokar. Fyll ev. på med fint mjöl tills degen blir hyfsat fast, men inte så fast att den släpper från bunken – den ska fortfarande vara lite kladdig. Strö över lite mjöl, lägg på handduk och låt stå över natt.

Morgonen:
Sätt ugnen på 225°. Häll upp lite mjöl på bordet/köksbänken och stjälp ut degen på mjölet. Strö lite mjöl ovanpå degen och knåda några gånger. Dela sedan degen i 8–10 delar och lägg på plåt med bakplåtspapper. Om du vill: pensla bullarna med vatten och strö på vallmofrön, sesamfrön eller solrosfrön. När ugnen är varm, sätt in plåten och ställ klockan på 12 minuter. När klockan ringer kollar du om de är klara: kalljästa bröd får inte alltid så mycket färg på ovansidan, men vänd på en bulle och titta under. Den ska ha färg och när man knackar på undersidan med ett finger ska det kännas och låta ihåligt. Grädda ett par minuter till om de inte verkar riktigt klara.

Om ungdomarna inte har känt doften från köket än går du nu och meddelar att det finns nybakt bröd. Även den lataste drönare brukar då få fart på benen. Hos oss funkar det så att den tid det tar att baka sparar jag in på antalet väckningsrundor. Och det är definitivt mycket roligare!

Språktidningen har landat - hos mig!

Den kom hem till mig i brevlådan igår! Jag är nu vederbörligen tipsad av en känd bloggerska om hur jag lättare hittar korrfelen i mina egna texter – smart, man tackar!

Jag vet också vad "gah vrat guri agh matat zapakeni" betyder på svartiska samt varför lejon inte kan vara rädda på egen hand*.

Jag gillar den! Intressanta artiklar (mest bestämda, haha), skojiga notiser, en rymlig frågelåda – hoppas bara att redaktionen inte tog ut sig helt i första numret. Jag gillar också det behändiga formatet, mittemellan pocket och vanligt veckotidningsformat. Går ner i en rymlig handväska. Utmärkt att lägga på toaletten där egna och besökande ungdomar går.

Och så favoritcitatet ur tidningen:

"Hälsa Dansk Sprognævn så mycket från mig med hjärtlig spunk och tillönskan om vackert väder."

- Astrid Lindgren

* Lejon kan inte bli rädda på egen hand därför att de är så lika smultron och hjortron. Klart som korvspad, eller hur?