söndag 27 januari 2008

Allt har redan uppfunnits

Nu har jag sett Isprinsessan och Predikanten, tv-versionerna av Camilla Läckbergs storsäljare. jag hade redan sett första avsnittet av Isprinsessan, men såg om det nu för att ha allt aktuellt. Jag har inte läst nån av Läckbergs böcker men tänkte bilda mig en uppfattning utifrån tv-serien.

Min första tanke i båda historierna var att jag hade jag inte sett det här förut, eller hade jag faktiskt läst boken fast jag inte kom ihåg det? Nej - det var nog helt enkelt så att jag har sett alla ingående komponenter men nån annanstans. Galna präster, tyranniska fäder, självmord som egentligen är mord, missförstådda konstnärer, hjältens chef och arbetskamrater som är odugliga och/eller bindgalna, gamla släktfejder, den förbjudna kärleken mellan de båda falangerna; typ Romeo-Julia och Ronja-Birk. Och allt är så onödigt karikerat - Göran Ragnerstam är oemotståndlig, men de andra är liksom bara för mycket. Det mesta kanske kan förklaras med långtgående inavel men inte de våldgästande släktingarna eller vad det var - ursäkta, men såna där människor finns nog inte. Var de sådana i boken också?

Det blir nog inga fler Läckberg för mig, om jag inte någon skulle bli totalt desperat, ha massor av tid att slå ihjäl och enbart ha Läckbergböcker att tillgå.

3 kommentarer:

Jessika sa...

Jo, böckerna är såna också.

görel sa...

Tack, då behöver jag inte slösa tid på dem! Livet är alldeles för kort för att ödas bort på dåliga böcker.

Marianne sa...

Läckberg kan inte skriva.

Jag läste "Predikanten" och tyckte mest att det var slöseri med en bra grundidé.
Och dessutom har det gjorts bättre förr.

Nu fnyser wv också åt henne: ptslusif