Banan- och ingefärskaka

Här hemma går bananerna oftast åt fortare än de hinner komma in genom dörren, men när jag kom hem från veckan i Italien låg det sex, finfina, ekologiska och rättvisa bananer på väg att dö sotdöden kvar i köket. Det var då jag förstod vem det är egentligen som äter alla bananer, det är ju den dotter som var med i Italien! Full av inspiration efter att ha hängt i Ilvas kök ett tag bakade jag en banankaka som tog hand om två av bananerna.

Jag gjorde en vanlig sockerkaka plus en extra röra bestående av mosade bananer, hackad syltad ingefära, smör, valnötter och råsocker, och denna röra klickade jag i sockerkakssmeten så att det blev sådär ojämnt fördelat i kakan. Jag tycker det blev lyckat, betydligt roligare än att blanda helt, och nånting som säkerligen fungerar med många andra slags kakor.

Till en stor kaka

Sockerkakssmet:
3 ägg
2 dl socker
75 g smält smör
5 dl vetemjöl eller dinkelsikt
2 tsk bakpulver
0,5 krm salt

Bananröra:
2 mosade bananer
Ca 2 msk hackad syltad ingefära
75 g smält smör
1 store näve valnötter, grovhackade
Ca 0,5 dl råsocker
En nypa salt

Börja med sockerkakssmeten och vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt smöret, och sedan mjölet med salt och bakpulver och blanda allt till en jämn smet. Häll i en smord och bröad form.

Blanda allt till bananröran, smaka av och justera med mer ingefära, socker eller några extra saltkorn efter behov. Klicka ut röran över sockerkakssmeten och blanda lite på ytan bara såpass att det inte bara är bananröra överst. Strö några extra valnötsbitar ovanpå.

Grädda i 175° i ca 40 minuter (täck ev. med folie de sista minuterna).

I det omedelbara närområdet

Det här inlägget skulle ha postats medan jag fortfarande var i Italien, för att då hade den här rubriken varit i alla fall lite fyndig. Nu blev den mest lite sådär ankommen och "stale" som man säger på engelska (ett väldigt bra ord som kan beteckna allt från gammalt unket bröd till inte-längre-giltiga pekare i programvaror). (Strängt taget hade jag väl inte behövt säga nåt alls här?? Jag kunde väl bara ha låtsats som ingenting?)

Hur som helst tycker jag mycket om närbilds- och makrofotografering med alla detaljer som kommer fram, det minimala skärpedjupet som låter en fokusera på en liten, liten del, kanske utan perfekt skärpa nånstans, det ibland drömska ljuset och den lite akvarielika stämningen. Här är några djupdykningar i en italiensk trädgård.

  

  

  

  

  

   



  

En dag på Ipercoop

Lycka är att utomlands få vandra i livsmedelsbutiker, pappershandlar, järnaffärer och butiker med hushållsartiklar. På Ipercoop finns allt detta och mer därtill! Det tog ett tag innan jag återfick fattningen såpass att jag halade upp kameran, så här kommer bara några axplock. Jag skulle förstås ha plåtat det vi köpte också, men jag kan ju berätta att det rör sig om kaffekokare, kaffe, ostar, skinkor, korvar, kastanjemjöl, specialkorkar för oljeflaskor, en kakform, plastburkar (min man kommer att förskjuta mig) potatisskalare, skrivblock, strumpor och -- har jag glömt nåt? Säkert.

    

       

Andra bloggar

Mellan Lucca och Pisa (alltså inte geografiskt utan kronologiskt) bläddrar jag bland bloggar i min rss-läsare och hittar några godbitar:

Franklin Habit på Panopticon är en garnekvilibrist och fotograf som tagit fram en kalender som kombinerar hans favoritsysselsättningar, nämligen garn, foto och män. Han förutspår att detta är en produkt som blir en given succé hos 90% av kvinnorna och 10% av männen, och jag tror honom! Hur många jag har beställt? Det säger jag inte!

För att fortsätta lite på samma tema, fast ändå inte, tycker jag ni ska ratta in på Sara Lövestams blogg, f.d. Brudens blog om brudar. Den bruden kan skriva. Vill man få lite inblick i queervärlden är det här nog ett bra sätt att börja på. Alltid läsvärt, ofta så roligt att man trillar av stolen. En daglig dos rekommenderas.

En bloggare som förmodligen kan bidra till familjens och ranchens inkomster med ansenliga belopp är matbloggen The Pioneer Woman, den kvinnan är ett fenomen. Jag vet inte hur många läsare hon har, men när hon lottar ut grejer (fina grejer, typ lyxutrustad Kitchen Aid) får hon sådär en 16 000 hoppfulla kommentarer. Varje bloggpost innehåller kanske 30-40 bilder tillsammans med detaljerade receptinstruktioner. Hon är också en skicklig fotograf, titta på hennes hästbilder, och hon delar gärna med sig av sina kunskaper.

Det här ju förstås bara ett försvinnande litet urval av alla läsvärda bloggar. Men det är kul att dela med sig lite, kanske gläder det någon?

Det blir nog inte Pisa idag trots allt. Klockan är 11.00 och dottern är inte uppstigen än, det kanske blir en promenad i grannskapet. Jag har förresten just fått ett smakprov av Ilvas senaste recept, mums säger jag bara! Vi får det till lunch tror jag. Håll utkik!

En dag i Lucca

Dottern och jag tog tåget till Lucca, en timme från lilla Serravalle. En gullig stad innanför murarna men rätt turistig. Är så trött så det blir mest bara bilder:

  ´
Stationen + porten till gamla sta'n

 
Kartan vid stationen

Lunch: ost- och svamptterrin och fläskfilé med svamp och polenta -- gott!

 
Söt spenatpaj med pinjenötter, russin och kanske ricotta och mandel (torta di verdure) -- svingott!! Här ska experimenteras när jag kommer hem. Chokladpajen var inte riktigt i vår smak däremot.

Puccini är stadens son -- kanske gäller fler städer än Lucca?

 
Lite ditt och datt -- elbussar och cykel med fina korgar, katedral

Butiker med järnvaror, kontorsartiklar och hushållsartiklar är det roligaste som finns när man åker utomlands.

Gamla Kalle för 1€ styck

En dag i Pistoia

Typisk toskansk inredning

  
Grönsaksmarknad. Finfina Karl Johan för 20€/kg.

 

 

En staty med okänt budskap -- tre män på väg från varandra? Eller samma man på väg från sig själv?

Hästbutik

Med lite fantasi kan man skönja Ilva i espressoskeden.

Nu på kvällen tog vattnet slut i lilla byn här så nu får vi äta granatäpplen för att inte törsta ihjäl.

Toscana sa Bull

Den mycket rafflande gissningstävlingen är nu avgjord, och vinnare (liksom enda deltagare) är --- Översättarhelena! Förstapriset är ett fult vykort från trakten som kommer att hamna i Ö-helenas brevlåda så småningom.

Jag befinner mig alltså tillsammans med äldsta dottern hos Ilva i Toscana. Idag har vi häpnat över mängden läxor som ungarna har här, 13-åringens ryggsäck var som bly och då låg ändå hälften av böckerna utanför. Jag tror jag förstår varför italienarna är så korta, de slutar nog helt enkelt att växa sista året i grundskolan på grund av tyngden.

Vi har också varit till Florens en sväng.

Mycket stickat i butikerna även i Italien! Men de stickade plaggen är fjäderlätta, förmodligen för att de inte ska vara så varma! Skorna är alldeles för små.

Florens x 2.

 
The fortskaffningsmedel of choice.

Hur kan en sådan framstående kulturstad ha en så fullkomligt charmlös centralstation? Byggnaden ser ju ut som ett kontorskomplex på amerikanska östkusten. På utsidan, insidan är betydligt mer traditionell.

Slut för idag, forts. följer imorgon.

 

 

Gissa var jag är!

Jag är på besök hos en som har hund. Denna hund är inte som min hund, han vill nämligen inte bli klappad av främlingar.

Jag och dottern befinner oss utomlands, vilket man kanske kan ana utirfrån utsikten från köksingången

  
Här stod förut en gigantisk rosmarinbuske som attackerade förbipasserande och som orsakade herrn i huset att utbrista i en rad användbara inhemska svordomar som jag numera dessvärre glömt.