Advent – men fikat då?

Jag är inte riktigt redo för fasta (även om jag faktiskt funderar på att köra en vecka) och adventsfika på morgonen första advent hör till. Igår bakade vi saffransbröd, pepparkakor och morotsbollar enligt Nässelblom & choklad – gott och nyttigt godis!

Prova – det blev jättegott! Jag lade till lite citronsaft också, och nästa gång provar vi med mer kryddor och kanske lite chili. Pepparkakshunden är typisk för yngsta dottern.

 

Halva saffransdegen blev vanliga lussebullar, eller kusar heter det väl egentligen. Andra halvan bakades som kanelbullar med fyllning i form av (100 g sötmandel + 50 g smör + 2 msk socker + rivet skal av 1 ekologisk citron + några saltkorn) * finhackning i mixer. Skulle haft lite syltade apelsinskal också tror jag. Det blir ju inga smalbullar precis, jag bakar med smör och inte kesella – jag har aldrig riktigt lyckats med det!

Advent – ska det vara nån mening med det?

Första advent idag – fika på morgonen med lussebullar och pepparkakor, kaffe och glögg. Vi har tänt ljus, och har fått upp åtminstone en adventsstjärna och ett par adventsstakar. Ljuset behövs verkligen, den fina snön som kom för nån vecka sen är nu helt borta och det är bara blöt lera och svarta lövhögar vart man ser. Första advent betecknar starten på det nya kyrkoåret och är också en nedräkning fram till jul, som är den största kristna högtiden näst efter påsk. Men om man nu inte är kristen, eller någon religion alls, vad har då advent och jul för mening egentligen?

Förra året blev jag väldigt trött på den ihåliga julhysterin och funderade om man inte borde göra om advent till att likna Ramadan lite mer, dvs. egentligen  plocka in godbitarna från Ramadan i adventsfirandet. Då tänker jag inte på koranläsningen i första hand men på tanken att Ramadan ska vara en tid för eftertanke och begrundan, att förstå att det inte är självklart att man har mat på bordet, att tänka på andra och ge allmosor till de som behöver. Det är vi inte precis så duktiga på nu för tiden i västvärlden.

Men vi har haft en sådan tradition -- när Sverige blev kristnat på 1000-talet infördes adventsfasta vilket innebar att advent skulle vara en tid av stillhet, man  skulle avstå från köttmat och festligheter och fick inte påbörja viktiga saker. Förr i tiden gick man ju också med julkorgar och annat till de fattiga. Även idag kan det här vara det en jobbig tid, för den som saknar familj eller vänner att fira med, eller pengar, eller till och med en bostad. Men nu är det ju precis tvärtom mot förut, för den som redan har det mesta är december den stressigaste tiden på året, och inte har man väl särskilt mycket tid eller ork att tänka på andra utöver familjen. När blev det så här egentligen?

Dags för lite eftertanke kanske, och lite besinning när det gäller konsumtionen. Men ljus kan vi inte få för mycket av så här års.

Snö!

  

Glad hund!

 

Men jag kanske skulle ha tagit in pelargonerna ...?

Tävlar, rekar och byter

Jag gillar att få paket, och enklaste sättet att åstadkomma det är att beställa nåt på postorder. Men då vet man ju vad man får, och det är ju inte lika kul som när nån annan har packat paketet. Dessutom är det väldigt kul att ge bort paket. Därför har jag anmält mig till två julklappsbytesjippon, ett med boktema och ett stickrelaterat.

Bokjippot heter Julklappspåse Large och råddas av En Bok Om Dagen, och där kör man med öppna kort, så alla vet vem som skickar till en själv. Att man vet vem man ska skicka till kan väl betraktas som en självklarhet ... Jag ser att jag ska skicka mitt paket till Angos bok- och filmblogg, en blogg som jag inte har besökt förut, men nu ger jag mig av dit för att reka lite, måste ju kolla av blogginnehavaren kan tänkas gilla. Men sermanpå, där kan man tävla fram till midnatt om en bok i Kungsholmsmiljö, perfekt eftersom jag bott på Kungsholmen ett par omgångar! Klart jag vill vara med i tävlingen. Men jag måste ju reka också -- Ango gillar alltså film och böcker, kan det vara så att kriminalhistorier är lite av en favorit?

Stickbytet kallas Julklappsbyte och hålls hos Stickamera. Jag vet vem jag ska skicka mitt paket till, men mottagaren får inte veta vem jag är förrän paketet kommer fram.

Ska bli kul att komponera paket!

Så orättvist

Det allra värsta, mest ofattbara har hänt K och hans L, nämligen att förlora ett barn. Att gå i stort sett hela tiden ut utan att några varningstecken har visat sig, att ha förberett sig emotionellt och praktiskt på ett nytt liv i alla bemärkelser, för att sedan få allt grusat och slaget i spillror på några få ögonblick. Kanske det inte ges fler chanser heller. Hur går man vidare efter detta? Jag tänker på deras lilla flicka och är så oerhört tacksam för mina barn som tillkom och föddes utan några som helst problem. Det är inte rättvist.

Inte heller är det rättvist att Jessika ska vara så hårt drabbad av sjukdom. Hon är ung men har under flera år tvingats genomgå så många undersökningar, så många behandlingar med tveksam prognos. Hon har fått sitt liv in- och utvänt av Försäkringskassan och alla möjliga andra instanser. Folk har åsikter om vad hon bör göra eller inte göra. När hon fick sin pacemaker för ett par veckor sedan hade hon väl fått kunna komma hem ett tag och må bra, eller hyfsat i alla fall, och bara få vara sig själv ett tag? Åh nej, då börjar levern krångla och hon har nu att ta ställning till en mycket långvarig och potentiellt farlig behandling. Ändå har Jessika en sån sjujävlarns fighting spirit och självdistans och bryr sig alltid om andra trots att hon själv kan ha det jävligt. Beundransvärt!

Tänk om man kunde dela med sig av sin livspoäng lite, de kunde faktiskt vara lite bättre fördelade, det var nån som inte blandade leken ordentligt innan given.

Ost- och blomkålssoppa

En nästan löjligt enkel soppa, men ack så god och tillfredsställande. Och nu måste jag berätta om vår närmaste (ganska lilla men välbesökta) ICA-butik i Uppsala som rear ut både grönsaker och kött när de sett sina bästa dagar. Där köpte jag ett stort blomkålshuvud för 9 spänn häromdagen, som visserligen hade fått lite svarta skiftningar här och var, men det var verkligen inte mycket och gick lätt att skära bort. I sanningens namn vet jag inte hur mycket näringsinnehållet förändras när grönsakerna är lite bedagade, men eftersom smaken inte påverkas särskilt mycket kan man ju hoppas att det finns en och annan vitamin kvar.

Jag tycker fler butiker kunde göra så -- jag har frågat på Coop Forum och ICA Kvantum, men de hänvisar till att butiken skulle få en dålig stämpel och att det är dyrt/krångligt att hantera. Jag tror annars att det kan vara tvärtom -- jag respekterar en butik som värdesätter råvarorna och inte vill kassera dem så snart de inte är 100 % salongsfähiga, och är det verkligen billigare att slänga varorna än att sälja dem till lägre pris? Det här kanske förstås är lättare att hantera i mindre butiker när det är färre inblandade.

Ost- och blomkålssoppa -- 4 pers.

1 stort blomkålshuvud
1 rödlök
5 dl vatten
1-2 msk lantbuljong (t.ex. Renée Voltaire eller Biofood)
en bit chilipeppar (eller en hel thai-peppar)
1 dl grädde
1 bit ädelost, smulad
1 bit vanlig ost, riven
salt, peppar
lite persilja (t.ex. fryst)

Skala och tärna löken. Skölj, ansa och dela blomkålen i mindre bitar. Fräs allt i olivolja en stund. Lägg över i gryta med 5 dl vatten + buljongpulver. Skölj och lägg i den hela thai-pepparn, eller dela på den vanliga pepparfrukten och ta ur kärnorna; lägg sedan pepparn i grytan. Sjud i ca 15 minuter eller tills kålen är mjuk. Fiska upp pepparfrukten. Tillsätt grädden, de båda ostsorterna och persilja + lite färskriven peppar och värm tills osten smälter. Kör med stavmixer tills soppan är slät och fin. Smaka av med salt och kanske mer peppar eller ost.

Sen råkade jag ha kokta ägg färdiga och lite prosciutto* i frysen, och det var inte fel att toppa soppan med (prosciutton fräste jag en stund i olivolja tills den blev knaprig). (Det kanske inte ser ut som världens godaste soppa, men det var verkligen gott.) Efter fotograferingen kom jag på att jag hade en bit Pecorino Romano kvar i kylen,vilken riven över soppan blev som pricken över i:et.

* Jag medförde alltså bl.a. finfin prosciutto och pancetta från Italienresan härförleden. Fina alltså, men svåra att skära fint, särskilt pancettan som påminde om en jättestor skosula, men med bättre lukt. Den rådige Granivoren tog emellertid med dessa köttbitar till den lokala butiken (enligt ovan) och lät dem skiva köttet i tunntunna skivor för en mindre kostnad. Och voila! Nu gick det att frysa in köttet i lagoma portioner och även att använda det på önskat sätt.

Garn och te – ack så försenat ...

Jag tycks ha många goda föresatser nuförtiden som jag inte lyckas slutföra helt. Jag kommer liksom inte i mål. Jag stickar tre mer eller mindre komplicerade spetssjalar (varav en ska bli en present till min syster) men låter de ligga oblockade med ofästa trådar i en hög i en garderob. Jag renoverar ett rum men lyckas inte göra klart och riktigt flytta in i rummet. Jag gräver nya rabatter men planterar inget. Jag köper blommor och ställer i fönstret men glömmer att vattna dem med påföljden att de dör. Här skulle jag kunna hålla på en bra stund och räkna upp ofullbordade opus. (Men när jag går ut med hunden lyckas jag åtminstone alltid komma hem igen, alltid något!)

Så var det ju det här med garn- och tebytet -- kul tänkte jag, nu ska jag passa på att vara med på ett sånt här byte! Och jag fick iväg mitt paket till Ida i hyfsat god tid. Och jag fick också mitt paket (se nedan!), men då var det tvärstopp -- sånt där normalt hyfs som att säga tack och visa på bloggen, det var tydligen som bortblåst ...

Men nu ska jag försöka göra bot och bättring! Det här fick jag i mitt paket:

100 g Austerman Step + svart smaksatt te från Brunkullan i Jämtland (titta gärna på deras övriga sortiment!). Något mer välgörande kan jag inte tänka mig -- garnet innehåller aloe vera och jojobaolja för händerna, och teet är KRAV-certifierat. Kan det bli bättre?

Tack snälla Tomtan för ett väldigt fint garn- och tepaket!