Första advent idag – fika på morgonen med lussebullar och pepparkakor, kaffe och glögg. Vi har tänt ljus, och har fått upp åtminstone en adventsstjärna och ett par adventsstakar. Ljuset behövs verkligen, den fina snön som kom för nån vecka sen är nu helt borta och det är bara blöt lera och svarta lövhögar vart man ser. Första advent betecknar starten på det nya kyrkoåret och är också en nedräkning fram till jul, som är den största kristna högtiden näst efter påsk. Men om man nu inte är kristen, eller någon religion alls, vad har då advent och jul för mening egentligen?
Förra året blev jag väldigt trött på den ihåliga julhysterin och funderade om man inte borde göra om advent till att likna Ramadan lite mer, dvs. egentligen plocka in godbitarna från Ramadan i adventsfirandet. Då tänker jag inte på koranläsningen i första hand men på tanken att Ramadan ska vara en tid för eftertanke och begrundan, att förstå att det inte är självklart att man har mat på bordet, att tänka på andra och ge allmosor till de som behöver. Det är vi inte precis så duktiga på nu för tiden i västvärlden.
Men vi har haft en sådan tradition -- när Sverige blev kristnat på 1000-talet infördes adventsfasta vilket innebar att advent skulle vara en tid av 
stillhet, man skulle avstå från köttmat och festligheter och fick inte påbörja viktiga saker. Förr i tiden gick man ju också med julkorgar och annat till de fattiga. Även idag kan det här vara det en jobbig tid, för den som saknar familj eller vänner att fira med, eller pengar, eller till och med en bostad. Men nu är det ju precis tvärtom mot förut, för den som redan har det mesta är december den stressigaste tiden på året, och inte har man väl särskilt mycket tid eller ork att tänka på andra utöver familjen. När blev det så här egentligen?
Dags för lite eftertanke kanske, och lite besinning när det gäller konsumtionen. Men ljus kan vi inte få för mycket av så här års.
5 kommentarer:
Jag gillar tanken med advent och jul. Däremot kan man bortse från det kristna perspektivet, faktiskt, de var ju rätt smarta i att de la högtider på redan kända högtider NÄR den här delen av världen skulle kristnas. Vi kan ju räkna ner till vintersolståndet istället den 21 eller om det är den 22 december. Då vänder det och solen kommer långsamt åter. Det kan jag tända ett ljus i veckan för, i väntan på, om jag inte vill göra det för någon annan anledning (religiöst)
Du har rätt i att julen är strategiskt placerad i tiden! Och återkomsten av ljuset är absolut värd att fira. Jag tänkte att man kanske också kunde ägna sig lite åt t.ex. eftertanke och självrannsakan, ungefär som förr i tiden eller nu i islam, fast utan religiösa undertoner. Tror jag ska fasta en vecka faktiskt.
Å andra sidan är det väl nu som organisationer som Stadsmissionen drar in som mest pengar, fast jag vet inte om det är resultatet av eftertanke eller bara en ren och skär ångestdämpare (själv föredrar jag den typen av ångestdämpare jämt fördelat över året; autogiro varje månad till Rädda Barnen, Världsnaturfonden och Stadsmissionen så är samvetet aningens renare).
Bra inlägg. Jag håller med om alltsammans och särskilt det där om besinning när det gäller konsumtionen!
Anna - jag är övertygad om att det finns människor som tänker lite extra på andra vid jul, och att det inte bara är för att döva sitt samvete. Det är bara att det nog är så många som tänker mer på sin platt-tv eller Thailandssemester.
Helena - ja, och med ekonomisk oro framför oss finns det ännu större anledning att hålla igen.
Skicka en kommentar