Frilansarens favoritlunch

När man jobbar hemifrån som jag är det alldeles för lätt att slarva med lunchen, om man inte ser upp blir det bara snabba mackor vilket i alla fall inte jag mår särskilt bra av, orken tar slut nån gång på eftermiddagen då bokstäverna börjar dansa på en obestämd plats på skärmen eller i rummet. Nej jag, eller rättare sagt min hjärna, kräver riktig mat mitt på dagen, och då menar jag en lätt lunch med proteiner, grönsaker och lite pigga smaker. Ris och potatis hoppar jag gärna över.

Min favoritlunch består av en portionsbit lax och ångkokta grönsaker spetsat med bl.a. lite (eller mycket) vitlök och lime och någon god peppar. Jag tycker det blir jättegott, det tar bara 10 minuter att svänga ihop och kompletterat med någon frukt på eftermiddagen mår jag superbra hela eftermiddagen vilket märks på produktionsförmågan. Och himla nyttigt är det!

Till en ganska hungrig frilansare:

1 portionsbit lax (ta gärna fram redan på morgonen om den fryst så hinner den tina lagom till lunch)
Ca 300–400 g färska grönsaker, t.ex. fänkål, zucchini, paprika, broccoli, rödlök, purjo och/eller färsk vitkål
1-2 vitlöksklyftor
1/2 lime
en liten näve pinjenötter eller solrosfrön
salt, peppar, kanske några chiliflakes alt. några drag med nån Santa Maria-kvarn, t.ex. Chili Explosion
oliv- eller rapsolja

Skär grönsakerna i halvstora bitar och lägg dem i ett kärl som tål mikrovågsugn. Salta lite och häll på en liten skvätt vatten. Kör i mikron under lock på full effekt 3–4 minuter, kolla med en sticka och kör lite längre om de inte är klara. Jag vill gärna ha mina grönsaker rätt så mjuka (ska det vara tuggmotstånd äter jag dem hellre råa) men naturligtvis inte sönderkokta.

Ta fram en liten stekpanna, sätt på spisen och häll i en liten pöl olja. Torka av laxbiten och stek på mellanstark värme några minuter på varje sida. Salta och peppra. Kolla med en sticka att fisken är klar (den ska gå lätt igenom) eller sära försiktigt på fiskköttslagren med en gaffel och kika. Den ska helst bli bara nätt och jämnt genomstekt eller ha en liten kärna kvar i mitten.

Lägg upp fisken och grönsakerna på en tallrik. Jag är en rå och obarkad person och pressar vitlöken rakt över anrättningen, en konnässör skulle antagligen ha låtit den följa med grönsakerna in i mikron!

Pressa över lite lime på allt, grönsakerna kan få lite god olivolja + ev. lite mer salt och strö över lite pinjenötter eller solrosfrön (om du ids blir det ännu godare om du rostar dem en stund i torr stekpanna, men det är helt OK orostat också). Några körsbärstomater ger inte bara gommen utan även ögonen lite extra fröjd.

Ta sedan tallriken, bestick och ett stort glas vatten och sätt dig INTE vid skrivbordet utan på någon annan behaglig plats, gärna utomhus om vädret tillåter. Ät och njut av maten och sitt kvar en stund – du har ju faktiskt lunchstängt!

Köttkurs - här skulle jag skriva nåt men jag saknar ord.

Jag har varit på köttkurs hos Lisa!

Det var en jätterolig kurs där vi fick prova många nya ingredienser som de flesta av oss aldrig hade hört talas om eller sett men aldrig vågat prova. Wolfberries, juju-nånting-dadlar, granatäppelsirap och mycket annat. (Kan inte bärga mig förrän jag får recepten på mail – jag vill laga allt! Snart!) Varje matlag gjorde en av fem olika rätter, och Lisa hade förberett ytterligare två. Bl.a. en långkokt fläskkarré som var HELT gudomlig. Dessutom fick vi lära oss mycket matnyttigt om köttkemi, marinering, tillagningstider och mycket annat. Och smakerna, smakerna ...

Förutom de olika fyrfota djuren och skafferivarorna fick vi också prova en hel rad färska asiatiska grönsaker och kryddörter som finns att få tag på i Stockholm – varje vecka eller beroende på säsong? Vet inte, men det måste jag ta reda på. Jag som bor i Uppsala insåg att det är nog bara till att ta tåget ner till Stockholm lite då och då för att fylla på skafferiet och grönsakskylen – Uppsala är hyfsat välförsett när det gäller mellanösternvaror, men lite sämre på det asiatiska.

Apropå skafferi fick vi också bläddra i Lisas nya bok, "Ditt nya skafferi". Den har bl.a. en omfattande referensdel med många ingredienser som beskrivs i detalj med egenskaper och lämpliga smakkamrater (bra ord eller hur – Lisas uppfinning?). En mycket trevlig bok med matnyttigt innehåll och snygg layout – och så skriver ju Lisa så bra – det är rolig läsning. Den kommer jag definitivt att inhandla så snart den kommer i handeln (om ca 2–3 veckor). Jag har lagt in en bevakning på Ad Libris som f.ö. har en trevlig jubileumsrea just nu.

När vi mätta och nöjda pustade ut efter välförrättat värv fick vi önska oss ämnen till kommande kurser. Många förslag stöttes och blöttes men till sist enades vi om att ”fågel” vore ett väldigt kul tema. Håll utkik hos Lisa!

De lyckliga kursdeltagarna gick hem med Lisas förra bok, ”krydda!”, under armen som vi fick i stället för dessert. (Det här var en av de mycket få gånger som det var helt OK för mig att INTE få dessert ...)

Den mest udda sysslan jag utförde på kursen: skala lammtungor.

Morronfrallor sätter sprätt på trötta skolfötter

Skolan har börjat och med den det dagliga bestyret att få skolungdomen på fötter. Vissa tonåringar måste väckas många gånger innan deras hjärnor slutligen kapitulerar inför det faktum att det inte är lördag.

Ett garanterat effektivt sätt i alla fall hos oss är att fresta med nybakta frallor. Degen rör jag ihop på kvällen med kallt jässpad och så får den hålla på med sitt under handduk tills det blir morgon. Då sätter jag på ugnen, häller eller föser upp degen på mjölad bänk, knådar till lite och delar upp till bullar. Bullarna jäser bara på plåten tills ugnen är varm, då åker plåten in i 12–15 minuter beroende på hur stora bullarna blev.

Självklart är det godare och nyttigare med långjäst surdegsbröd, men frallorna behöver ju inte bestå av enbart vitt vetemjöl. Jag brukar blanda i rivna morötter, havregryn, fullkornsdinkelmjöl och/eller rågmjöl som gör bullarna saftiga och goda, och den långa jästiden under natten gör nog också sitt till. För bullarna blir bra och har strykande åtgång.

Ungefär så här kan receptet se ut – det går bra att dubbla satsen, går inte resten åt som mellanmål kan de fräschas upp i ugnen nästa morgon. Men det är rätt behändigt att bara göra en plåt, det blir inte så stort projekt då. Det går också bra att förenkla, uteslut morötterna, honungen, ta bara en sorts mjöl osv. men då blir inte riktigt lika gott och nyttigt. Jäst, salt, vatten och ungefärlig mängd mjöl bör dock finnas med i nämnda proportioner.

Till en plåt med 8–10 bullar:

12 g jäst (ett kvarts jästpaket)
1 msk honung
2 tsk salt
2,5 dl kallt vatten från kranen
1–2 finrivna morötter (beroende på storlek)
Gryn: 1 dl havregryn (alt. råg- eller dinkelflingor)
Grovt mjöl: 2 dl grovt rågmjöl eller fullkornsdinkelmjöl
Fint mjöl: Ca 6 dl vetemjöl eller vetemjöl special
Ev. vallmofrön, sesamfrön eller solrosfrön att ha ovanpå

Kvällen:
Rör ut jäst, salt och honung med vattnet tills jästen är helt löst. Häll i rivna morötter, gryn, grovt mjöl och 5 dl av det fina mjölet. Rör ihop med slev och arbeta sedan en stund med maskin, t.ex. visp med degkrokar. Fyll ev. på med fint mjöl tills degen blir hyfsat fast, men inte så fast att den släpper från bunken – den ska fortfarande vara lite kladdig. Strö över lite mjöl, lägg på handduk och låt stå över natt.

Morgonen:
Sätt ugnen på 225°. Häll upp lite mjöl på bordet/köksbänken och stjälp ut degen på mjölet. Strö lite mjöl ovanpå degen och knåda några gånger. Dela sedan degen i 8–10 delar och lägg på plåt med bakplåtspapper. Om du vill: pensla bullarna med vatten och strö på vallmofrön, sesamfrön eller solrosfrön. När ugnen är varm, sätt in plåten och ställ klockan på 12 minuter. När klockan ringer kollar du om de är klara: kalljästa bröd får inte alltid så mycket färg på ovansidan, men vänd på en bulle och titta under. Den ska ha färg och när man knackar på undersidan med ett finger ska det kännas och låta ihåligt. Grädda ett par minuter till om de inte verkar riktigt klara.

Om ungdomarna inte har känt doften från köket än går du nu och meddelar att det finns nybakt bröd. Även den lataste drönare brukar då få fart på benen. Hos oss funkar det så att den tid det tar att baka sparar jag in på antalet väckningsrundor. Och det är definitivt mycket roligare!

Språktidningen har landat - hos mig!

Den kom hem till mig i brevlådan igår! Jag är nu vederbörligen tipsad av en känd bloggerska om hur jag lättare hittar korrfelen i mina egna texter – smart, man tackar!

Jag vet också vad "gah vrat guri agh matat zapakeni" betyder på svartiska samt varför lejon inte kan vara rädda på egen hand*.

Jag gillar den! Intressanta artiklar (mest bestämda, haha), skojiga notiser, en rymlig frågelåda – hoppas bara att redaktionen inte tog ut sig helt i första numret. Jag gillar också det behändiga formatet, mittemellan pocket och vanligt veckotidningsformat. Går ner i en rymlig handväska. Utmärkt att lägga på toaletten där egna och besökande ungdomar går.

Och så favoritcitatet ur tidningen:

"Hälsa Dansk Sprognævn så mycket från mig med hjärtlig spunk och tillönskan om vackert väder."

- Astrid Lindgren

* Lejon kan inte bli rädda på egen hand därför att de är så lika smultron och hjortron. Klart som korvspad, eller hur?

Utan min iPod - favoritpryl 1

... går jag inte särskilt långt numera. Inte trodde jag att jag skulle köpa en iPod eller nån annan dyr märkespryl när det finns billiga MP3-spelare på Klas i sjön. Men den här föll jag pladask för därför att:

1. den väger 15 g (som ett sånt där litet restaurangsmörpaket)
2. själva spelaren är en klämma som man kan sätta nästan var som helst
3. den har bokmärken och kommer ihåg var man är även om man stänger av (jag lyssnar nästan bara på ljudböcker och radioprogram).

Och så finns den i fina färger ... hade helst velat ha en orange men den gröna är inte dum den heller. Så sedan någon vecka tillbaka lyssnar jag när jag

1. går ut med hunden
2. lagar mat
3. städar
4. kör bil
5. när som helst annars när min odelade uppmärksamhet inte omedelbart krävs för arbete eller kommunikation med andra människor.

Plus att när jag börjar gå på gymmet igen (har bara haft ett litet uppehåll nu i sommar) (lurade jag någon med det där) blir den perfekt! Jag har haft min telefon som spelare men den är tung och sladdarna blir så långa och fastnar överallt.

Just nu i min iPod har jag Stieg Larssons Flicka som lekte med elden - jag och maken har sent omsider upptäckt denna pärla och lyssnar ikapp. (Han leder och har börjat med nästa bok.)

Jag gillar ljudböcker! En bra uppläsare kan verkligen förhöja en bok tycker jag - min favorit hittills tror jag är Johan Rabaeus när han läser Reginald Hills En dans på rosor - lysande! Jag brukar läsa/lyssna på engelska böcker på originalspråket men det här var en höjdare.

Vill ha i trädgården

(Jag måste öva på eller ta reda på hur man lägger in bilder och flyttar om i blogginläggen - upplösningen blir kass och det är hyperkrångligt att layouta. Så tills vidare blir det mindre bra!)

Röd Rudbeckia eller Echinacea - vill jag ha i trädgården nånstans. Just de de här hittade jag vid en "Bed & Breakfast" (det var egentligen ett rätt fint konferensställe typ) i Pennsylvania där min systerdotter gifte sig i somras.

Klart - det skulle ju inte skada med en sån här fasad som bakgrund - det kan ju bli lite svårare
att fixa förstås.




















Vita Rudbeckior är inte heller dumma.

Oj –

– det blev visst en rivstart på bloggandet. Hade väl inte tänkt att det skulle så militant direkt, men kände att jag ville ta bladet från munnen i det här fallet.

Jag har inte läst bloggar särskilt mycket tidigare, men har åtminstone tittat in regelbundet hos svägerska Ilva inte minst för hennes fantastiska fotografier och underfundiga bildtexter. Men jag började inte läsa bloggar på allvar förrän i våras – det var efter kollega Helenas bloggseminarium på en översättarkonferens som jag blev nyfiken. Jag blev imponerad av så många duktiga och inspirerade skribenter och fotografer det finns, både amatörer och proffs, och vilket fantastiskt medium bloggeriet är där vem som helst kan uttrycka sig. Vilket är på gott och ont förstås, somliga bloggare borde få hembesök och bredbandskopplingen urdragen. Att själv börja blogga hade jag egentligen inte tänkt, tyckte det var rätt onödigt när det finns så många bra bloggar redan. Men vad fasen ... jag gillar ju att skriva!

Av de bloggar jag läser är hälften matbloggar, andra hälften är personliga, roliga, inspirerande, språkakrobatiska och/eller politiska i en salig blandning. Matbloggarna kan naturligtvis också kategoriseras på samma sätt även om mattemat är det dominerande. Kanske det motsvarar vad jag kommer att ha lust att skriva om – vem vet.

Jaha – då sätter vi väl igång då!

Nestlé – igen

Det finns vissa företag som man undrar hur de kan bara fortsätta, år efter år, med sina skrupulösa affärer utan att omvärlden tröttnar eller kan sätta dit dem. Nestlé är ett sådant. Jag tänkte i somras att jag måste kolla upp igen vad de har för sig nu, det blev inte av då, och nu dök de upp som huvudsponsorer för Stockholm World Water Week. Temat för konferensen var "Progress and Prospects on Water: Striving for Sustainability in a Changing World". Det som jag tycker är så omoraliskt med detta är att Nestlé, som är världens största leverantör av buteljerat vatten, själva bidrar till miljöförstöring och att tillgången på rent vatten minskar, samt att man genom sponsringen försöker köpa sig fri trots att det aldrig naturligtvis kan kompenseras på detta sätt.

Bröstmjölksersättningen

En annan aspekt på det här med vatten är att Nestlé bär ansvaret för otaliga spädbarns död p.g.a. förorenat vatten – i de länder de har kommit åt har de med olika metoder påverkat mödrar (t.ex. genom att dela ut gratisprover på bröstmjölksersättning) som mycket väl hade kunnat fortsätta amma att sluta och övergå till ersättning. Eftersom de i många fall inte har haft tillgång till rent vatten har detta resulterat i svåra diarréer hos spädbarnen och i många fall deras död. Då många av mammorna heller inte hade haft råd att köpa tillräckligt med mjölkpulver blandade de ut pulvret med för stor andel vatten vilket ledde till undernäring hos barnen. Med anledning av detta utlystes 1977 en internationell bojkott och som, med ett uppehåll på några år under 1980-talet, gäller fortfarande eftersom Nestlé fortfarande bedriver marknadsföring av bröstmjölksersättning i strid med WHO:s kod.

Nestlés chokladprodukter – slav- och barnarbete?

Man har inte kunnat bevisa att Nestlé använder kakao som framställts med hjälp av barn- och/eller slavarbete, men det är trots allt mycket som pekar på det – Nestlé köper mycket av sin kakao från Elfenbenskusten där barn- och slavarbete förekommer, och företaget har anklagats från flera håll och i flera sammanhang för delaktighet i sådan verksamhet. Bl.a. stämdes Nestlé tillsammans med två andra bolag av International Labor Right Fund 2005 för ”Trafficking, Torture, and Beatings of Child Laborers on West African Cocoa”. Fallet kom upp i rätten februari 2006 men jag har inte kunnat hitta vad det utmynnade i – om nu fallet överhuvudtaget är avslutat.

Nedtystade medarbetare

I likhet med bl.a. Chiquita (omtalat hos t.ex. Miss Meister, Lisa och Syrran) förefaller även Nestlé ha blodbesudlade händer när det gäller ”frispråkiga” medarbetare – här är några anklagelser:

Nestle Sued in U.S. For Complicity in Murder of Colombian Union Leader
Anti-Nestlé union leader shot dead in Phillipines
Coca-Cola, Nestle and Chiquita Brands on ‘Trial'
Suits against Coca Cola, Drummond, and Nestle for the targeted killings of union leaders by the AUC

Konklusion

Vän av ordning kan naturligtvis argumentera att det mesta kan vara lösa anklagelser. Tja, jag vet ju inte hur mycket av det här som verkligen är sant – men de här misstankarna sammantaget räcker mer än väl för att jag ska avstå från Nestlé hur gott än Zoegakaffet är. Ingen rök utan eld brukar man säga, och Nestlé har inte ansträngt sig så mycket för att motbevisa påståendena.

Jag har bojkottat Nestlé mer eller mindre ihärdigt sedan 70-talet och ser verkligen ingen anledning att sluta med det.

Skafferirensning

Nu när det snart är höst får man en chans att börja om på ny kula. Så tänker jag varje höst – mycket mer än vid nyår, faktiskt. Jag tänker hellre i läsår än i kalenderår sedan många år tillbaka, och på den tiden när jag fortfarande hade papperskalendrar (nja, det var ju så sent som förra året) köpte jag hellre studentkalendrar än "vanliga" sådana.

En av de nya kulorna är att rensa förråden - min utmaning till mig själv att inte köpa nya specerier, konserver eller frysvaror förrän de gamla har tagit slut. Och det finns en del att ta av – inte bara i köksskåpen, utan i en belamrad matkällare + andra skåp i källaren + en frysbox och ett vanligt frysskåp. Det blir nog ganska lätt till att börja med när jag plockar av de mer normala matvarorna – den verkliga utmaningen kommer längre fram när jag ska göra något kreativt av t.ex. detta: