måndag 12 november 2007

Ingen ursäkt

En av mina favoritbutiker i Uppsala bygger ut och kommer att få dubbelt så stor yta. Häromdagen stack jag in för att kolla hur långt de hade kommit och om de hade något bra ekokött, de brukar vara rätt välsorterade. Och blev väldigt glad när jag såg att de hade ännu mer än vanligt och jag kunde släpa hem följande till grottan (det är bara det översta lagret som syns):


  • Fläskkotlett i bit* 89 kr/kg
  • Älgfärs 89 kr/kg
  • Lammstek i skivor** 99 kr/kg (Finfina bitar! Köpte flera paket!)
  • Lammgrytbitar** 39 kr/kg (Finfina bitar! Köpte flera paket!)
  • Kalvstek 99 kr/kg
  • Skinkschnitzel* 109 kr/kg
  • Bogbladskotletter m. ben* 49 kr/kg
  • Rimmad bog i bit u. ben*** 65 kr/kg
* Glad Gris, utegrisar uppfödda i Uppland
** Svenskt lamm (fattas bara annat!)
*** Vendelgris, flera uppfödare i samverkan i Uppland, många av dem ekofoder + utegrisar men inte alla, därför kan de inte sätta någon sådan märkning på köttet.

Med det här utbudet och de priserna finns det faktiskt ingen ursäkt alls att inte köpa ekokött, eller egentligen etiskt godtagbart kött. Kalvköttet ovan är väl enda undantaget, men så här års är det väl att betrakta som biprodukt till mjölkproduktionen , och den kan vi väl knappast vara utan.

Den lilla extrapeng som det kostar att välja ekokött (och dit räknar jag lite slarvigt även lamm och vilt) kan man spara in genom att byta ut köttet mot t.ex. bönor eller linser ibland. Eller genom att köpa lite mindre kött och fylla upp tallriken med mumsiga grönsaker. Begrunda också att ekoköttet ofta är av mycket bättre kvalitet än det sega skräpkött som slumpas ut till helgerna.

Vad väljer du:
1) 100 g skinkstek från en gris som har fått använda sina muskler
2) 200 g skinkstek från en gris som knappt har rört sig
3) 300 g delikata linsbiffar

För mig är det viktigare att djuren har haft det bra än att de har fått ekologiskt foder även om det förstås är bra också. Särskilt grisuppfödningen tycker jag är hårresande eftersom grisar har så starka drifter och komplexa beteenden som inte alls kan komma till uttryck i de trånga, bullriga och mörka svinstallarna. Det är helt enkelt inte försvarbart och det här borde egentligen kallas – köttodling!

8 kommentarer:

Jessika sa...

Åh kalvstek!
Fläskkotletter!

Usch vad gott det låter, och nej, du får behålla dina linsbiffar och ro hit med den blodiga biffen!! Men däremot håller jag med om att vi borde äta mycket mindre kött. 100 gram rent kött anses som en normal portionsstorlek såvitt jag vet. Det är knappast vad man äter.

Kersti sa...

Vilket kap! jag håller med dig. Jag har ofta svårt att hitta ekokött till rimligt pris. Det är trist. Kanske ska göra en tur till Uppsala.
Tack för dina värmande ord på min sida. Det gör gott i höstrusket.

Anna sa...

Jag vägrar äta dansk gris sedan jag för nåt år sedan såg ett TV-program om dansk grisuppfödning. Hu! Det finns utmärkt, ekologisk dansk gris, men det är garanterat inte den som säljs vrakbilligt här.

Och jag håller med Jessika om portionerna, behöver bara gå till mig själv. När jag var liten räckte en kyckling till hela familjen på fem personer. Idag händer det att en Brosarpskyckling på två kilo tar slut på en middag (tre personer!) Men Jessika, vegetariskt någon gång i veckan är väl ingen större uppoffring! :) Kantarellasagne, färska borlottibönor, falaffel, det finns ju hur mycket gott som helst!

pipopp sa...

Häromdagen tog vår lokale handlare 129 kr/kg för lammgrytbitar som såg ut som fettslamsor med lite röda streck i. Det fick vara hur ekologiskt som helst, dåligt styckat ska man inte ta överpris för.
Vilken prisskillnad mot din affär!

Vi äter vegetarsikt ibland för både plånbokens och smakens skull. Fast det tog många år av lobbyverksamhet för att få min man att godta det som middagsalternativ, han hade svårt att tycka att det var "riktig" mat.
Inte förrens han började storhandla för familjen och såg kassabongarna efter hans handling och jämförde med mina ....

Nässelblom & choklad sa...

Självklart väljer jag linsbiffarna. Men även om inte jag äter kött, gör jag ibland (inte så ofta) kötträtter till mina barn och andra. I fall att jag hade en affär med ekokött i närheten, skulle jag göra olika köttbiffar och liknande betydligt oftare. Så val nummer två är förstås grisarna som haft ett mer naturligt liv.

görel sa...

Javisst har köttportionerna ökat, hur det nu gick till. Förr var det 100 g som gällde och det räcker väl bra!

Det är så bakvänt att det oftast är lättare att få tag på ekokött och annat ekologiskt i storstäderna. Genomsnittlig utbildningsnivå, medvetenhet och numerärt kundunderlag brukar anföras som orsaker.

Jag tror att man ofta kan påverka sin handlare att åtminstone överväga att ta in mer ekokött, de kan ju marknadsföra det som exklusivt med extra hög kvalitet!

Danska grisar ska man nog undvika, de ska må ännu sämre än svenska löpande band-nassar. Enligt uppgift dör också en ganska stor andel under transporten till slakteriet.

Jag tror att många verkligen skulle vilja välja ekologiskt/rättvisemärkt/KRAV men det är inte så lätt när utbudet saknas eller priserna är skyhöga.

Själv kan jag inte tänka mig att helt avstå från kött, men det finns ju så mycket gott man kan göra av grönsaker och baljväxter! För att inte tala om frön!

Kersti, säg till om du kommer till Uppsala och köttshoppar så kan vi ta en fika! :)

görel sa...

... och naturligtvis ekonomin, kundernas köpstyrka! Är ju en viktig faktor som påverkar utbudet i butiken. (Hur kunde jag glömma det??)

Jessika sa...

Anna; bara det inte inbegriper linser så får det gärna vara veggo ;). Jag är mycket förtjust i potatis si och potatis så och älskar marinerad fast tofu samt sjögräs och miso. Och ris. Är en högkonsument av ris.
Och jag äter gärna en kinesisk rätt där 100 gram fläskfärs och resten tofu är till fyra personer.
I USA pratar man om portionsförskjutning; portionerna har ökat så gradvis att man inte längre har någon uppfattning om vad som är normalt. När jag har varit på besök så har jag klarat en knapp tredjedel av vad som är en "normal" portion.
För egen del är att annat problem med ätandet något så osexigt som det att jag är singel och kött etc., förpackas för familjer. Storkok i all ära och det gör jag för mat i frysen under sjukdomsskov (som nu) ska inte underskattas men benfri kotlett till superextrapris (och av god kvalitet) men som inte finns i bitar under 1½ kg är en smula problematiskt rent logistiskt.
I bakhuvudet när saker och ting är absolut tokbilligt brukar jag hålla att saker och ting är ibland tokbilliga av en anledning och att om saker låter för bra för att vara sant så brukar det vara så också. Så att man inte kommer hem med vad som såg ut som en jättefin bit bog och som visar sig vara något typ jaha...

En annan grej med import från andra länder är att livsmedelskontrollen inte är lika hård. Numera köper jag bara färskt svenskt kött som jag kan vara säker på är kontrollerat någorlunda väl. En person med insyn förklarade för mig hur reglerna ser ut när det gäller import inom Europa och hur saker kan märkas om som om det ser ut som om ursprungslandet är ett men det är egentligen ett annat. Och sånt kan jag klara mig utan. Förut åt jag mycket fisk men nu står jag och stirrar i fiskdisken och vet varken ut eller in.