Mat som får ta tid, t.ex. långkok och surdegsbröd, är i ropet. Eller också är det jag som har snöat in på det extra mycket just nu. Men på taffel.se, eller rättare sagt, i det första nyhetsbrevet som föregår lanseringen, har man just långkok som tema: Långa kok för korta dagar. Bakom taffel.se står bl.a. några välbekanta favoritbloggare plus några till: Isobel Hadley-Kamptz, Henrik Francke, Lisa Förare Winbladh, Jens Linder, Margit Richert, Anna Sjögren, Malin Sandström och Johan Swanljung. Idel duktiga skribenter och matnördar – jag ser fram emot lanseringen nu i november. Anmäl dig till nyhetsbrevet på taffel.se om du inte redan gjort det!
Och just får-i-kål gjorde vi igår. Jag följde Lisas länk till svt.se och gjorde sen snällt som hon sa, lade till senapsfrön och väntade med kryddorna till på slutet. Till råga på allt körde jag grytan extra långsamt i ugnen – och det är nästan svårt att fatta hur nåt så enkelt kan bli så gott, jag menar det är ju i princip bara lammkött och vitkål. För en gångs skull var alla i familjen helnöjda, inklusive kräsna tonåringar med olika mat-hangups samt Atkins-ätande make. Husdjuren satt i givakt runt matbordet.
Långkok kan ju upplevas som präktigt och som nåt som går fetbort för småbarnsfamiljer, för hur ska man ha tid med långkok när båda jobbar heltid och man ska hämta barn på dagis. Svaret är egentligen en fråga, har du tid att INTE göra långkok? Det handlar bara om planering, låt grytan gå på spisen eller ugnen kvällen före. Fatta vilken känsla att komma hem och maten redan i princip är klar! Det är bara att ta in grytan från balkongen eller farstubron* och värma på spisen. Strunta i potatisen och servera bröd till. Knappt nån disk blir det heller – mer tid för barnen medan de är vakna.
Här är det superenkla receptet:
- 1,5 kg grytbitar av svenskt lamm
- 1 litet vitkålshuvud
- 4-5 dl vatten
- 1,5 msk örtsalt
- 1,5 tsk brunt senapsfrö
- svartpeppar
- persilja eller dill (jag tog torkad dill)
Skär ev. bort det synliga fettet från grytbitarna (jag gör det eftersom jag inte gillar inte smaken av fårfett) och lägg dem i en stor gryta som får plats i ugnen (om inte locket får plats går det bra med al-folie). Skär vitkålen i klyftor och varva med köttet tillsammans med salt och senapsfrön. Häll på vattnet och sätt på lock. Sätt in i 150 grader varm ugn och låt stå i ca fyra timmar. Kolla under tiden att det inte kokar torrt, fyll på med lite vatten om det behövs. När det återstår en halvtimme, tillsätt peppar och persilja eller dill. Ät med gott bröd** till som man kan doppa i spadet.
*Just nu är det perfekt skafferiväder, åtminstone i södra Sverige. Suveränt att kunna ställa ut hela grytan på kylning så fort den är klar och låta den stå där tills nästa dag. Se bara till att hunden/katten/räven/kråkan inte kommer åt stjäla maten för dig. 
7 kommentarer:
Jaså, du är också Atkinsfru! Här har du en till.
Härliga mustiga grytor som puttrat länge länge på spisen. Det är höstmat när det är som bäst. Och tid? De sköter sig själva så man får tid, tid till annat.
Jag har en bok jag tycker mycket om som heter Långsam mat med texter av Lena Katarina Swanberg och bilder av Marita Jonsson. Där står om mat som får ta tid, att laga och att äta.
Helena, hyvlar din man smör med osthyvel också? Och sen lägger på 7-8 skivor ost OVANPÅ?
Kersti, det låter som en bok i min smak. Jag har inte sett den men ska hålla utkik, tack för tipset!
Jodå, men hans specialrätt är stekt bacon med massor av smält ost ... Fast resten av familjen har förbjudit det till frukost på det att vi icke må kräkas av lukten och åsynen.
Det låter ju inte så farligt, men ostlukten kanske blir väl aggressiv när man just har vaknat.
Jag känner igen din signaturbild, men har du inte ändrat om i bloggen? Ny design?
Jag får så dåligt samvete när jag läser om nyttig mat. Jo, jag äter rätt nyttigt, men hellre några råa morötter eller rostade rotfrukter som går rätt snabbt (alltså, jag sätter mig vid datorn medan de är i ugnen, och vips är det klart)
Jag avskyr att tillbringa tid vid spisen. Har gjort det tillräckligt i mitt husliga småbarnsmammeliv, när jag var superambitiös med hemlagat, hembakat...
Icke så numera.
Man måste ju göra som det passar en själv. Jag tycker det är avkopplande att stå i köket och tycker det är skönt att barna själva fixar nåt att äta om det är kris. Det är egentligen nu efter år av kaos som tiden finns!
Skicka en kommentar