onsdag 13 februari 2008

Hörni, jag måste sticka

Det hela började hos Bloggblad och hennes muddar, sen har det bara rullat på. Det måste varit åtminstone 15 år sen jag stickade sist och då var det förstås till barna. Innan dess stickade jag väl litegrann till mig själv nu och då men i tonåren – jeezus, då satt man på fredageftermiddagen och sydde ihop den senaste Angorina Lyx-tröjan så att man kunde ha den på kvällen. Sånt där som nuförtiden heter blockning ("spänn ut delarna till rätt storlek mellan fuktiga dukar") hade man inte tid med. Angorina Lyx var mjukt och luddigt och fanns i en massa olika färger, och ALLA (tjejer) stickade tröjor i det. Någon enstaka tjej stickade en tröja till sin pojkvän, men det var inte så vanligt.

G-tröja-1

Nu snart färdig tröja till mig, står på kö för "blockning"

Stickning nu är something completely different – precis som allt annat har det blivit globalt (läs: västvärlden) och det finns mängder av mailinglistor (6435 Yahoo-grupper med "knitting" som sökbegrepp), stickbloggar, forum, communities och webringar. Och KALs: Knit-A-Longs som innebär att man vet ungefär vad det är man ska sticka, men man vet inte exakt hur kommer att se ut – man får en liten del av beskrivningen vartefter, tills man till slut har hela. Ofta rätt komplicerade spetssjalar, och varje KAL kan ha tusentals deltagare.

På väg att bli halsduk till maken

Förutom komplicerade mönster är det dyra garner som gäller – merinoull eller alpacka, gärna handspunnet och handfärgat. Allra helst har man spunnit och färgat själv förstås. Det finns gott om exklusiva garner att köpa, man beställer på nätet och fyndar på Tradera och eBay. Man visar upp sin "stash", dvs. sitt garnförråd – och en del har verkligen tonvis! (Vid sökning på merinoull hamnade jag på Taffel !? Och jag som just sagt att Taffel har så koncentrerat innehåll?!)

Halsduk till yngsta dottern

Även om det finns killar som stickar är det i stort sett fortfarande kvinnogöra, men det är ingen nyttosyssla – de trendiga stickprojekten tarvar gott om tid och gott om pengar, och stickerskan stickar oftast till sig själv. Lyxhobby? Kanske, men hur brukar en typisk manshobby se ut??

F-halvvante

Sonens halvvantar

5 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Ja oj, jag stickade också massor i tonåren. Bara en tröja i Angorina Lyx dock, och den var rosa. Detta hände sig under min enda, korta rosa period (varade i nåt halvår). På den tiden var jag fattig och det blev billigare att sticka själv. Numera är det ju fem gånger så dyrt att sticka tröjan som att köpa den, och i och med att mina lediga stunder har krympt till nåt man med möda kan upptäcka i mikroskop känns det inte alls aktuellt att sticka.

Jag stickade en tröja till förstlingen men den jag gjort två tredjedelar av till tvåan förblir nog ofullbordad. Synd, för det är ett fint och mjukt garn. Vad ska jag sticka av det istället tro?

Översättarhelena sa...

Mina Angorina Lyx-försyndelser är bland annat en patentstickad gammelrosa tröja med pingvinärmar som stickades "på tvären". Urtjusig.

görel sa...

Miss G - får jag föreslå muddar och halvvantar? Utmärkt att använda små gosiga, kvarblivna nystan till. Här är ett superenkelt men det finns förstås massa annat kul också.

Ö-helena - tänk om man hade sparat sina alster! Vad kul det hade varit!

Åsa sa...

Jag har drabbats av "garndjävulen" ;-) Det finns ju så hiiiimla fina garner! Alltså, jag är ingen hejare på att sticka och dessutom p g a värk i lederna (fingrarna) är det svårt att sticka. I alla fall med tunt garn och smala stickor. Men ändå gör jag det! Enkla halsdukar, långa, smala, breda, trekantiga (med stickor nr 15). Och nyss fick jag för mig att sticka en tröja till mig själv. Men hallå? Jag kan ju inte ens lägga ut och ta in så det blir en snygg kant :/

Men det är lite trevligt och avslappnande att sitta i soffan och sticka. Endast framtiden vet om det blir någon olle till slut ;-)
Skulle vilja sticka raggsockor också någon gång med sådär många stickor :)

görel sa...

Åsa - det finns otroligt mycket härliga garner i massor av färger och meleringar! Man kan ha garnnystan som gosedjur.

Jag trodde jag skulle ha svårt att sticka också eftersom jag fått lite värk i fingrarna på senare år, men det visade sig turligt nog gå riktigt bra.