måndag 19 november 2007

Bästa råkosten

Förutom att den är nyttig, vacker och beroendeframkallande god skänker dig denna sallad även ett tillfälle att ge igen för gammal ost på ett diskret sätt (nån gammal oförrätt har du väl som behöver få komma ur kroppen). Salladen ska nämligen stampas! Kålen ska slås sönder så att den blir mjuk och mjäll, och morötter, vitlök, chili och ingefära får göra den sällskap.

För en stor portion till dig själv:
1 bit rödkål eller vitkål
2 morötter
1–2 vitlöksklyftor
1 bit urkärnad röd chilipeppar (en tredjedels pepparfrukt kanske)
1 bit ingefära, 2 x 2 cm
örtsalt
lite raps- eller olivolja

Skär kål och morötter tunt med mandolin. Finhacka vitlök, chili och ingefära. Lägg allt i en skål tillsammans med lite örtsalt och olja. Och så stampa! Tills du är glad och kålen mjuk och fin och allt har gottat ihop sig. Blir en finfin lunch tillsammans med en fläskkotlett, kycklingfilé eller laxfilé.

6 kommentarer:

Anna sa...

Åh, fick lite ottsjökocks-stampad-vitkål-feeling men det här ser ju bra mycket hottare ut på alla sätt och vis. Kommer att testas.

Åsa sa...

Åh, nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp - en större mortel! Äter mycket råkost men har aldrig stampat den. Och när jag tänker efter nu skulle jag inte ens vilja vänta till jul för att pröva! Det verkar ju superduper :)

görel sa...

Anna - hrm, vem är ottsjökocken? Med tanke på resten av kommentaren verkar han tämligen beige ... :)

Åsa - ja, det blir faktiskt jättesmarrigt. Jag tror jag såg det på BBC Food först.

Anonym sa...

Det låter super gott. Måste provas.

Anna sa...

Ottsjökocken har krog nånstans i Skåne och flänger dessutom land och rike runt och föreläser och säljer egna produkter.

Jag hade ett uuurgammalt receptklipp från DN tror jag, har inte klippet kvar, på hans stampade vitkål som löd, om jag kommer ihåg rätt: Vitkål, purjolök, vinäger, rapsolja. Stampa. Typ pizzasallad fast fräschare. Gjorde det en del förr i tiden, din version ser mycket bättre ut.

Kinna Jonsson sa...

Vad sunt och gott det låter. sunt i dubbel bemärkelse då man får ur sig ilska och i sig något gott.