Igår var det premiär på filmatiseringen av Camilla Läckbergs Isprinsessan. Jag har inte läst nån av Läckbergs böcker, delvis p.g.a. den höga hype-faktorn, sen blev jag ännu lite mer avskräckt efter Maria Edströms sågande av senaste boken Tyskungen. Men en timmes tv-tittande kan jag gärna investera, och det är i alla fall oftast bättre att se filmen innan man läser boken.
Så hur var det då? Bitvis väääldigt långsamt tyckte vi, lite trevande rollprestationer av f.f.a. Elisabeth Carlsson och lite ojämn på flera sätt, men med ett lysande undantag. Göran Ragnerstam. Den karln kan spela svin, jubelarslen och psykopater som ingen annan och vi låg dubbelvikta av skratt flera gånger. Egentligen var han väl lite för bra, det blev aningen för komiskt på bekostnad av trovärdigheten.
Storyn: det som först tycktes vara ett självmord visade sig vara ett mord. Huvudpersonens barndomsväninna hittas död i ett badkar med handpulsådrorna avskurna. Vid obduktionen visade hon sig vara gravid vilket hennes man inte kände till. Den lokala, lätt nedsupna konstnären hade något slags relation till den döda men oklart hur. Fortsättning följer nästa vecka. Känns inte det här igen på något sätt? Har vi inte läst/sett något liknande förut? Jag har kanske bara jobbat för mycket på sistone och är lite grinig, men det här känns inte särskilt originellt.
Men miljön är fin, var nu Fjällbacka ligger? Och lite spännande är det, jag har ju inte läst boken. Jag ska absolut se nästa avsnitt också, så får vi se om det tar sig.
- Just det, den prilliga tanten med kakorna och juldillet höll jag ju på att glömma! Hon fick andra pris efter Ragnerstam som kvällens behållning.
Uppdatering: Jag måste erkänna att jag tog fel på skådis först - jag fick för mig att Ragnerstam var Lennart Jähkel - men jag ursäktar mig med att Jähkel också förmodligen hade gjort en rackarns bra praktidiot till kommissarie.
4 kommentarer:
Det är väl på ett ungefär vad alla andra också har sagt om det.
Jag erkänner att jag läser hennes böcker, men in te så mycket mer. Att det kan inträffa så många mord på en sådan liten yta. Det blir som Morden i Midsomer till slut. Mordfrekvensen måste vara skyhög och om jag vore invånare så skulle jag överväga att flytta.
Precis - Midsomer, hur många människor bodde det där från början kan man undra? Mordoffren är väl visserligen till viss del utsocknes besökande, men ändå?
görel: Jähkel och Ragnerstam är onekligen rätt lika.
jessika & görel: Men det är väl inget att hänga upp sig på -- att en förf väljer en liten ort att förlägga en mängd mord på? Det är ju ändå fiktion liksom.
Själv har jag inte läst Läckberg eftersom jag vid hastigt påseende har tyckt stilistiken sett lite andefattig ut. Det finns tillräckligt många andra deckarförfattare som uppfyller såväl det kravet som kraven på trovärdig intrig, realistiska personporträtt och vad allt det nu är jag vill ha ut av en deckare.
Nä, ang. Midsomer borde man väl inte hänga upp sig på sånt, men det är svårt att undvika när serien bara går och går, år efter år! Skulle vara kul att veta hur många lik det rör sig om ...
Skicka en kommentar