Vår bästa Ilva!

Min fina, begåvade och urtrevliga svägerska Ilva börjar synas alltmer ute i stora världen. Nyss har hon intervjuats på den stora amerikanska matwebbplatsen Culinate av journalisten Liz Crain som ”samples the blog smorgasbord and picks out the juiciest tidbits”.

Nu är det väl egentligen lite fånigt av mig att göra reklam för Ilva här, jag menar, den blygsamma (men naturligtvis mycket välkomna!) skara som har hittat hit har ju säkert upptäckt Ilva för längesen eftersom hon är så välkänd både bland svenska och engelskspråkiga bloggare och har många, många läsare. Men om någon mot förmodan skulle ha missat henne så beordras ni härmed att ta er en ordentlig titt, kika på svenska Aglio e olio, engelska Lucullian Delights och fotobloggarna What I see is what you get och Serial Pics. Fortsätt sen in på Flickr.com (enklast är att klicka på ett av fotona i någon blogg) så kan ni verkligen dregla över hennes foton. Har jag glömt något?

Ilva är bosatt med sin familj i Italien sedan ett antal år, hon har alltid varit fenomenal på att laga mat och att då hamna i ett land där det finns många och starka mattraditioner och fantastiska råvaror gör inte saken sämre. Sen fotograferar hon som en gudinna också och är fena på stilsäker staging och ljussättning – maten ser inte bara god ut, den blir del av ett vackert stilleben, ett konstverk i sig – dubbel njutning således! Nu är det inte bara mat hon plåtar, Ilva är expert på att hitta intressanta detaljer var som helst i naturen eller sta'n. Därtill skriver hon ofta personligt om livet i Toskana eller i största allmänhet och det är alltid läsvärt.

Särskilt när man läser kommentarerna på Lucullian, Ilvas engelska blogg, förstår man vilket avtryck hon gör – hon berör människor med sin kreativitet och personlighet och är ett glädjeämne för många.

Just nu har Ilva flera intressanta projekt på gång, bl.a. ett stort fotouppdrag, och både det och intervjun plus en hel del annat har kommit till på grund av hennes bloggande, vilket jag tycker är så himla kul. Man kan alltså sitta i en liten byhåla i Toskana och vara fantastisk på att laga mat och fotografera men inte glädja så många andra med det än de allra närmaste och absolut inte så att det bidrar till brödfödan. Men tack vare internet kan man ju nå ut till och synas av så oändligt många fler med alla möjligheter som det ger. (Kommer ni förresten ihåg Ines Uusman och hennes tvärsäkra uttalande om att internet bara var en övergående fluga? Jisses.)

Till sist en annan mycket viktig sak med Ilva – hon är våra barns fasliga faster !!

Müsliförstärkning

Det verkar alldeles, alldeles underbart att vara på bokmässa – vill också vara där. Men det kommer många rikligt illustrerade bloggrapporter (roligt att få fler ansikte-namn-kopplingar) och många av SR:s program sänds därifrån, så det känns lite grann som om man är med ändå. Nästa år kanske ...!

Men snart är det måndagmorgon igen, då brukar man ha bråttom och frukosten ska gå snabbt att fixa. (Snygg överledning, eller hur.) Och det är ju inte alla morgnar som man ids baka (eller kvällar som man orkar förbereda). Fil eller yoghurt och müsli går snabbt men kan vara lite trist särskilt om man väljer de osötade müslivarianterna. Därför brukar vi ha en förstärkningsmix i kylen. Bara att ta en näve och ha på filen tillsammans med tråkmüslin. Eller kanske på glassen tillsammans med lite honung!

Min standardblandning:
1 påse sötmandel, 1 påse hasselnötter, 10–15 torkade aprikoser: hacka grovt i mixer
1 näve var av solrosfrön, pumpafrön och sesamfrön – rosta i torr stekpanna
Krossade linfrön

(Här skulle det ha varit en bild om jag hade hittat kamerasladden)

Blanda allt, förvara i kyl. Nötterna kan ju självklart rostas de också, det blir bara ännu godare, det är bara jag som är lite lat och hoppar över det – de rostade fröna ger tillräckligt mycket smak. Om man vill kan man lägga till annan torkad frukt, nyponpulver, malen ingefära – fler exempel?

Fruktflugorna anfaller

... igen? Blev inte de förintade, utrotade och vaporiserade för några veckor sedan? Vi trodde det, men nu har deras kusiner kommit och invaderat vårt kök. Första åtgärd blev städning i fruktskålarna, och när vi tittade närmare var det nog välbehövligt. Och blähhftusan! – en oidentifierbar blobb som en gång varit en frukt och nu utgjorde barnkammare för hundratals tiotusentals fruktflugor upphittades bakom brödkorgen.

Frukten, dvs. det som går att använda, måste ätas NU. Inga problem, gör fruktpyttipanna, dvs. en fruktsallad. Extra sötsugen? Uppgradera fruktsalladen till smulpaj. Sen blir det noggrann diskning av alla ställen som vidrörts av frukt och bannlysning av frukt i köket under några dagar.

Om frukten till stora delar består av bananer lämpar det sig nog bättre att t.ex. göra en banankaka eller två och äta direkt eller stoppa i frysen. (Jag provade precis att frysa in mosade bananer – det borde gå bra, det kanske blir missfärgat men om moset används i en kaka spelar det ju ingen roll.)

Fruktsmulpaj
Blandad frukt – här blev det druvor, nektariner, äpplen, en mango, några plommon och en banan

Smuldeg (ungefärliga mängder. Byt ut efter önskemål):
ca 100 g smör
1 dl råsocker
en näve havregryn
en näve kokos
en näve sötmandel
1/2-1 tsk kanel
1/2-1 tsk kardemumma
1/2-1 tsk mald anis

Skölj frukten och skär/rensa bort dåliga partier, kärnor osv. Skär i ganska stora bitar och lägg i smord form. Kör ingredienserna till smuldegen i mixer. Klicka ut degen över frukten och ställ in formen i 225° ugn ca 15 minuter eller tills frukten är mjuk och smuldegen har fått färg. Servera med glass, vispad grädde eller turkisk yoghurt.

Och glöm inte att gå ut med komposten. Det är bara människor som får efterrätt, inte fruktflugor.

Flädercurd

Eller "Flämon curd" som maken Nils döpte det till. Upprinnelsen till detta experiment var att jag såg ett recept på semifreddo hos Anne häromdagen som såg väldigt gott ut. I ingredienslistan fanns krusbärs- och flädercurd som jag naturligtvis inte hade hemma, men det där med fläder väckte en tanke - skulle man inte kunna göra curd av koncentrerad flädersaft? Jag menar, citron + socker är ju citronsaft liksom? Och flädersaft har vi gott om i frysen.

Jomen visst, det gick ju faktiskt bra! Den blev fluffig och i mitt tycke väldigt god, men ganska väsensskild från den Robertson's lemon curd man köper på CoopICAVivo. Passar nog bättre som tårtfyllning eller efterrättssås än på toast, men det är väl ingen nackdel.

Flädercurd
3 ägg
2 dl konc. flädersaft
2 dl råsocker
100 g smör

Vispa ägg, saft och socker i bunke ovanpå vattenbad tills det tjocknar. (Jag använde elvisp, det var väl därför det blev så fluffigt.) Lyft av bunken från vattenbadet och vispa en stund till. Rör sedan i smöret i bitar och rör tills det har smält.

Häll på burk och förvara i kyl. Denna curd ska nog konsumeras inom några dagar, men det borde inte utgöra något större problem.

Boksläpp - havtornskokbok

Havtorn är en riktig vitaminbomb och innehåller även omättade fettsyror plus en hudvänlig olja. De orangeröda bären kan både ätas och användas i hudvårdsprodukter. Enligt många källor är havtornet det nyttigaste bär vi har i Sverige, men tyvärr är det ju inte så lätt att få tag i, åtminstone inte i färsk form. Jag hittade en två år gammal artikel om ett seminarium för havtornsodlare och en lika gammal artikel om en av odlarna, men vet inte hur många odlare som är verksamma nu. Själva har vi en havtornsbuske i trädgården (som vi har varit väldigt dåliga på att ta hand om), så vitt jag vet är den härdig ganska långt upp i landet, så har man plats kan man ju odla lite själv för husbehov.



Den 9 oktober släpps vad som sägs vara Sveriges första havtornskokbok – och är man i Uppsala eller har vägarna förbi kan man inta en trerättersmeny med havtorn på Ekocaféet som drivs av entusiasten Klaus Pontvik.

P.S. När jag gör en snabbkoll av vad havtorn heter på engelska blir jag lite förvirrad angående de eventuella mellanslagen i namnet – heter det "sea buckthorne", "seabuck thorne" eller "seabuckthorne"? Eller kanske "sea buck thorne"? Alla varianter tycks förekomma – har inte tid att kolla närmare just nu.

Släng mindre mat med ICA-killen

Enligt ICA slänger vi i Sverige 10% av all mat vi köper vilket förstås är ett väldigt slöseri. (Jag trodde nästan att det var mer. Har för mig att jag såg ett nyhetsinslag nyligen om vilka vansinniga mängder engelsmännen slänger.) Med anledning av detta har ICA gjort en som det verkar riktigt ambitiös interaktiv sajt där man under tonerna av dramatisk bakgrundsmusik får bekänna vad man har slängt i matväg senaste veckan. Därefter blir man ledd vid handen av av ICA-killen (ärm, vad är det nu han heter, det är inte Stig?) till köket och får veta konsekvenserna av detta beteende. I det interaktiva köket finns också bl.a. en restkokbok som man kan bläddra i och få tips på vad man kan göra med sina rester.

Själv är jag naturligtvis inte alls slösaktig, jag kokar ju till och med buljong på köttbenen, se bara nedan. Jag erkänner härmed att jag slänger matvaror som jag trodde att jag skulle ha hunnit ta hand om, och att jag borde lära mig att inte köpa för mycket. Så.

På den interaktiva sajten blev jag dock lite fundersam när det gällde uppgifterna om hur mycket energi man har slösat när man slänger olika livsmedel - t.ex. hur det har beräknats, men genom att följa källhänvisningarna kanske man blir klokare (får bli en annan gång). Men jag undrar också vad skillnaden mellan "Tomat" och "Tomat europa" är? Skillnaden i energi är ju enligt uppgiften här väldigt stor - de utomeuropeiska (kanariska?) tomaterna lyser upp en lågenerilampa i 85 timmar medan europatomaterna bara klarar 7 timmar. Då undrar man ju om det inte är bättre att överhuvudtaget aldrig köpa de utomeuropeiska tomaterna..?

Mustig rödbets- och fläskgryta

I höst har vi börjat köpa grönsakskorgar veckovis från Ramsjö Gård utanför Uppsala, det är både KRAV-odlat och närodlat. Finfina grönsaker är det, och det är alltid spännande att se vad man får!

Nackdelen (om man nu ska kalla det för nackdel) är att man måste ändå använda allt i lagom takt så att man mot slutet av veckan har plats för den nya leveransen, och det är lätt hänt att grönsakshyllan får en lätt slagsida åt en viss gröda. Igår var det rödbetorna som behövde skattas, och de var inte bara röda utan även gula och polkarandiga. Lite synd att blanda allt i samma gryta egentligen, de är ju så vackra var för sig, men nu ville det bli en ordentlig gryta.

Så låg där också en rimmad fläsklägg i kylen – dessvärre inte från utegris, men i alla fall från Vendel i Uppland så den var närodlad den också. Och som den passade bra i grytan – det hela blev väldigt mustigt utan särskilt många ingredienser.

Mustig fläsk- och rödbetsgryta, 4–5 pers.
600–800 g rödbetor (alt. betor av valfri färg)
2 morötter
2 gula lökar
3–4 vitlöksklyftor
En bit färsk vitkål och/eller spetskål
Rimmat fläsklägg med ben, ca 1,2–1,5 kg
1 l vatten
2 hönsbuljongtärningar
1-2 tsk timjan
1-2 tsk hel spiskummin (eller vanlig hel kummin)
1/2 tsk chiliflingor
Limesaft, 1/2–1 lime
Olivolja eller rapsolja

Skär alla grönsaker i 1–2 cm stora bitar. Fräs grönsakerna i omgångar i oljan och flytta över dem vartefter i en ganska stor gryta. Skär rent köttet från ben och svål och skär i bitar. Fräs även dem och över i grytan. (Överkurs: spar fläskbenet så länge.*)

Häll på en liter vatten och lägg i hönsbuljongtärningarna. Lägg till timjan, kummin och chiliflingor. Koka grytan i 45–60 minuter (känn på betorna och köttet med en sticka) och dra av grytan från värmen. Smaka av med limesaft och låt grytan stå och gona till sig ett tag. Jag tyckte inte att extra salt behövdes – sältan från buljongen och fläsket var precis lagom – eller några andra kryddor heller för den delen. Servera med en klick yoghurt eller creme fraiche.

* Överkurs: medan grytan kokar lägger du benet i en kastrull och häller på vatten så att det knappt täcker. Lägg i en lök också. Städa ur grönsakshyllan i kylen och ta allt som är lite sladdrigt och trist men inte ruttet eller mögligt och lägg ner hos benet – det kan vara slinkig persilja, en halv lök, ett par mjuka morötter, det grova mörkgröna på en purjo osv. Låt koka lika länge som den andra grytan. Sila av och spara/frys in som buljong till nästa grytkok. (Eller gör hunden glad genom att förstärka hundmaten med buljong under några dagar.)

11-åring som sjunger bra

- Helt otroligt bra, hur lyckas en vit 11-årig tjej låta som en svart, medelålders, ärrad souldrottning?

Fredagsgodis - för vovven

Blodpuddingsgodis, originally uploaded by görel.

Torkad blodpudding - kanske det bästa hundgodiset? Även hundar mår bäst av okonstlad mat utan en massa tillsatser och färgämnen. Sen luktar det inte illa och är helt OK att ha i jackfickan.

Billigt är det också, och enkelt - skiva en bit blodpudding, skär i lagomstora bitar (de krymper rätt mycket, i början gjorde jag misstaget att skära för små bitar) och låta dem torka i ugn på låg värme (sådär en 100°). Med varmluftsugn går det extra fort.

När blodpuddingsdoften börjar tränga ut i huset ligger hunden fastklistrad utanför köket. Det ska ju självklart provsmakas så snart godiset är klart.

Det här känns så rejält och lite gammaldags på nåt sätt! Jag har lärt mig det av de äldre hundägarna (OK - de som är ännu äldre än jag då alltså). Och med nylagat godis går inkallningen som en dans.

Äppelmos med anis

Det var hög tid att göra något med Transparent Blanche, det var nästintill försent. Hälften av äpplena låg redan på marken. "Det var väl själva tusan om det inte ska bli nåt äppelmos alls i år", tänkte jag och smet från städningen.



Och visst fanns det några äpplen kvar som inte var för långt gångna, och dessa hamnade i grytan tillsammans med några grovrivna Cox Orange och Cox Pomona (som egentligen inte var riktigt mogna än). Detta blev lite i suraste laget, men 1 dl Sweet & Less (råsocker + sötningsmedel) mildrade smaken betydligt.

Så erinrade jag mig Lisas anisutmaning - och visst måste väl anis göra sig bra i äppelmos? Alltså, i med en tesked kaffekvarnsfinmalen anis (efter att ha sparat undan en kopp mos som referens).



Ärligt talat kändes det ingen större skillnad. Mina smaklökar fick därför följa med på hundpromenad. Vid hemkomsten provade jag igen - och nu kände jag skillnad! Inte för att det var någon framträdande anissmak, jag vet inte om jag hade kunnat gissa att det var anis i, men det moset fick en fräschör i smaken som jag inte hade väntat mig.



Jag tyckte det blev riktigt lyckat och det här var nånting jag förmodligen inte hade kommit att tänka på utan utmaningen - tack för inspirationen Lisa och kör hårt med nya utmaningar! En vacker dag kanske till och med jag blir matnörd.

Björnbärsyoghurt

Björnbärsyoghurt, originally uploaded by görel.

Det blir björnbär i år på rankan vid bodväggen – faktiskt en hel del. Egentligen är jag inte så förskräckligt svag för björnbär, men de känns väldigt lyxiga av någon anledning. Den första lilla skörden hamnade på grekisk yoghurt tillsammans med söta nötter - där passade björnbären bra.

Ta en näve nötter (t.ex. hasselnötter, mandel och valnötter, blandat eller en sort) och grovhacka dem, lägg dem i en liten form på bakplåtspapper, strö på råsocker och ringla över lite honung. Låt gå i ugn i 150° tills sockret har smält och nötterna fått lite färg. Låt dem svalna lite, krossa blandningen med en träslev och strö över en god yoghurt. Lägg på några fina björnbär, eller andra syrliga bär, eller varför inte nektariner?

Livspussel 2 - Sortera tvätt

Chromosome Socks - Gina Glover

Human chromosomes, when viewed under the microscope have the banded appearance of stripy socks. These stripy socks belong to staff members from the Cytogenetics Department of Guy’s Hospital. Each chromosome, like a sock, is made of a long thread, although in the case of chromosomes the thread is made of DNA. Each parent contributes one chromosome to each of the 23 pairs. This image won first prize in the Visions of Science DNA award.

www.ginaglover.com

- Jag tycker det är riktigt vackert! Bilden finns att köpa som poster.

Livspussel

Livspussel?, originally uploaded by görel.

Apropå nyligen gjorda sortier.

Originalbilden kommer från
Encyclopaedia Britannica.

Visset

Visset, originally uploaded by görel.

Spretig knopp

Spretig knopp, originally uploaded by görel.

Grampus

Grampus 2, originally uploaded by görel.

Testar att blogga direkt från Flickr. Fotot taget av Nora.

Champinjoner med överraskning - Cyberkocken

Visserligen var det väl inte min ambition att detta skulle bli en utpräglad matblogg även om jag tycker mycket om att laga mat och baka. Och såklart kan jag inte mäta mig alla begåvade bloggande proffs och folk som borde vara proffs. Men när Cloudberry Quark avslöjade ingredienserna till denna omgång av Cyberkocken tyckte jag ändå att nåt ska väl jag kunna få ihop av dessa tacksamma råvaror: gröna bönor, rucola, nötter och svamp. Och det är ju faktiskt en lek.

Och det blev verkligen inte något märkvärdigt, men en rätt trevlig liten munsbit till entré, buffé eller mingel. Jag mixade ihop kokta bönor, rucola, valnötter och lite till och fyllde champinjonhattar och så gömde jag en torkad oliv med koncentrerad smak i varje som en liten överraskning.

– Det här med fyllda champinjoner var nog ett ganska uppenbart val – innan jag hann sätta mig och skriva rent hann jag se att Cyberkockens grundare Ilva också hade fyllt champinjoner. Tror inte jag kollar än om det är fler som tänkt likadant...

Till 12 hattar:
12 stora champinjoner
12 torkade svarta oliver
150 g gröna bönor
50 g valnötter
2 vitlöksklyftor
1/2 rödlök
en näve rucola
ca 1/2 dl hackade, färska örtkryddor (t.ex. basilika, timjan, oregano)
1/2 dl riven parmesan
salt, stött rödpeppar (eller svartpeppar)

Koka bönorna i lättsaltat vatten 5-10 minuter eller tills de är mjuka. Låt bönorna rinna av men spara kokvattnet. Vrid av foten på champinjonerna och hacka fötterna grovt. Finhacka en halv rödlök och 2 vitlöksklyftor. Fräs champinjonfötter, rödlök och vitlök försiktigt i lite olivolja tills de mjuknar (de ska inte få färg). Skölj rucolan och låt rinna av.

Mixa bönor, valnötter, ruccolan, fräset och den rivna parmesanen. Det är ganska torrt till att börja med, späd med kokvattnet tills det går bra att mixa och blir lite mer smetlikt. Smaka av med salt och peppar.

Kärna ur oliverna och lägg en oliv i varje champinjonhatt. Fyll på med bönmixen och tryck till lite. Det får gärna bli lite råge, det kommer inte att rinna. Ställ hattarna i en form och grädda i 225 graders värme i 10–12 minuter eller tills de har fått färg.

Bokfemma ve 35

Jag upptäckte Malins Bokfemma för ett par veckor sedan och tyckte det var en jättebra idé. Av olika skäl har jag haft svårt att hinna med att läsa så mycket de senaste åren och tycker inte att jag kan bidra med så mycket själv, men eftersom jag har mer tid att läsa nu är det jättekul att bli tipsad på detta sätt. Jag fastnade för denna veckas tema:

Veckans tema är facklitteratur. Nämn 5 böcker som säger något om dig själv, vem du är och vad du gör på fritiden mer än läser.

Det är verkligen inte lätt att välja några enstaka titlar, men här är i alla fall – i grevens timme – en bokfemma från mig:

Jan Hedh – Bröd
Jan Hedh verkar vara en fantastisk man med oändliga kunskaper om bröd, konditori- och konfityrvaror som han gärna delar med sig av på ett oerhört ödmjukt och pedagogiskt sätt. Man får chansen att känna sig som ett proffs, men det är inte oöverkomligt – allt går att åstadkomma hemma i lägenhets- eller villaköket. I den är boken berättar han om bageriets historia och om alla tänkbara sätt att få en deg att jäsa. Och smaka på termerna: raskdeg, mamma, chef, poolish, bortgörning, anrörning – man vill ju nästan bli bagare bara därför.

Lisa och Monica Eisenman – Två systrars söta
Åh käre gud i himlen om du finns giv mig styrka att inte baka alla dessa kakor, i alla fall inte inom loppet av samma vecka. Jag hade redan innan jag hämtade boken på posten (just nu rea på AdLibris) lovat att förse kören med fikabröd varannan vecka, och jag kommer inte att behöva anlita så många andra källor än denna. Systrarna driver också The Cookbook Café i Stockholm.

Vanna Beckman – Strider under hjärnåldern
Boken handlar om den konflikt som råder mellan den moderna neuropsykiatrin och människor (bl.a. scientologer) som av olika skäl vill göra gällande att diagnoser som ADHD bara är nys. Ni kanske minns rättegångarna mot professor Christoffer Gillberg som anmodades att lämna ut sitt forskningsmaterial för att styrka sina slutsatser om bl.a. DAMP och ADHD. Gillberg som hade lovat anonymitet till deltagarna ansåg att det var möjligt att identifiera enskilda individer i materialet även efter avidentifiering och vägrade därför lämna ut materialet. Det slutade med att hans medarbetare förstörde hela forskningsmaterialet. Gillberg framträder inte längre i Sverige p.g.a. allt tjafs men däremot utomlands där han är mycket väl ansedd.

Den här boken är intressant inte för att det rör en viss forskare utan för den uppförsbacke som den moderna neuropsykiatrin med sin biologiska utgångspunkt har haft under många år.

Giuseppe Verdi – Nabucco
Mja, nån hel opera kommer jag ju inte att medverka i under överskådlig tid. Däremot ska Örjanskören, som är den kör jag har varit med i till och från under massor med år, göra ett musikcafé under hösten med operatema – dvs. vi kommer att plocka de maffiga körpartierna ur ett antal kända verk och framföra till en publik som vi dessförinnan har försett med kaffe och diverse bakverk. Eller goda mackor och ett glas vin.

Vivian Cook – Accomodating Brocolli in the Cemetary (or why can’t anybody spell?)
Från omslaget: English spelling is fiendish ... how are the orthographically challenged to cope?”
Att stava rätt på engelska är inte lätt, tyck synd om de stackars engelskspråkiga barnen, svenska rättskrivningar är en liten västanfläkt i jämförelse. Det är kul med språk, och stavning resp. felstavning säger mycket om historia och kultur. Den här boken är kul och betecknas på baksidan som ”Reference/Humour” – bästa sortens fackböcker!

Skog och mark och hårdrock i Uppland

Hunden och jag skulle leta svamp idag. För två år sedan försökte jag lära hunden kantarellsök, det gick inte så bra eftersom hon uppenbarligen lider av ADHD och tappar koncepterna helt så snart vi kommer ut i skogen. Själv hade jag glömt att jag ser sämre nuförtiden. Så med en hund utan fokuseringsförmåga och en matte utan glasögon hittades det inga svampar mer än den här:

- som inte såg så god ut. Men promenaden var skön. På hemvägen såg jag något betydligt intressantare - tänka sig vad vi har i Uppland:

Jag får nog lov att åka dit på fredag och kolla utbudet.