Ordlös onsdag

Torrt, originally uploaded by görel.

Fler bilder hos Nejma i Marocko.

Bästa råkosten

Förutom att den är nyttig, vacker och beroendeframkallande god skänker dig denna sallad även ett tillfälle att ge igen för gammal ost på ett diskret sätt (nån gammal oförrätt har du väl som behöver få komma ur kroppen). Salladen ska nämligen stampas! Kålen ska slås sönder så att den blir mjuk och mjäll, och morötter, vitlök, chili och ingefära får göra den sällskap.

För en stor portion till dig själv:
1 bit rödkål eller vitkål
2 morötter
1–2 vitlöksklyftor
1 bit urkärnad röd chilipeppar (en tredjedels pepparfrukt kanske)
1 bit ingefära, 2 x 2 cm
örtsalt
lite raps- eller olivolja

Skär kål och morötter tunt med mandolin. Finhacka vitlök, chili och ingefära. Lägg allt i en skål tillsammans med lite örtsalt och olja. Och så stampa! Tills du är glad och kålen mjuk och fin och allt har gottat ihop sig. Blir en finfin lunch tillsammans med en fläskkotlett, kycklingfilé eller laxfilé.

Återbruk

Det har hänt vid ett flertal tillfällen på senare tid att mina brödexperiment inte resulterat i något som familjen eller någon annan mänsklig varelse har funnit ätbart. Jag inser att jag måste tona ner det här med skorpa en aning, nu vet jag hur man får en monumental skorpa som säkert smakar gott men som inte är penetrerbar med blotta tänderna, så det behöver jag inte öva på mer. Jag köper visserligen inte lyxmjöl som Manitoba Cream, men det är ju ändå synd på mjölet.

Men! Baguetter som är hårda som betong eller åtminstone batonger är utmärkta hundleksaker! Tänderna får gymnastik, hunden har roligt och kan äta upp sin leksak sen. Det gör heller inget om leksaken kommer in i huset, det blir smuligt men är inte alls lika läbbigt som märgben.

Lovis med batongbaguette

Så om du skulle råka få över en misslyckad, stenhård lev eller limpa – skänk den till en hund nära dig!

Low-carb cheesecake

Min man äter lågkolhydratkost, alltså ungefär Atkins eller South Beach diet och allt vad det heter. Protein och fett är bra, kolhydrater är dåligt, i alla fall snabba kolhydrater. Socker är naturligtvis bannlyst, men även potatis och andra rotfrukter (grönsaker som växer ovanpå marken är OK) plus bröd, mjöl, ris och pasta. Grovt rågbröd går dock bra, och på morgnarna brukar maken baka ett underligt bröd - han blandar kruskakli, ägg och bakpulver i en plastbytta och kör plastbyttan i mikron några minuter. Sen delar han brödet i två skivor och rostar i brödrosten. (Hu!)

Men idag fyller han år och han önskade sig cheesecake. Och det är klart grabben ska ha cheesecake. Med lite inspiration från amerikanska matsajter uppstod denna kaka som hela familjen gillade så mycket att det vara blev en liten bit kvar att fotografera. Observera att mejeriprodukterna inte ska vara några light-varianter, här är det bara fullfeta produkter som gäller.

Pajskal:

400 g mandel och nötter efter tillgång och smak

150 g normalsaltat smör

1 msk Splenda*

1 tsk kanel

1 tsk kardemumma

1/2 tsk muskot

rivet skal av 1 citron el. lime

Fyllning:

250 g Kesella gourmet

250 g Philadelphiaost

2 dl creme fraiche

1,5 dl Splenda*

3 ägg

rivet skal av 1 citron el. lime

0,5 dl saft av citron el. lime

1 vaniljstång

*Splenda = sukralos. Kan bytas ut mot samma mängd socker eller annat sötningsmedel i en mängd som motsvarar denna mängd i socker.

1. Sätt ugnen på 175°.
2. Mixa mandel och nötter så finfördelat som möjligt. Tillsätt Splenda, kryddor och citronskal och blanda genom att mixa lite till. Smält smöret. Blanda smör och mandel-/nötmixen. Tryck ut blandningen i en rund pajform och ställ in i kylen så länge.
3. Mixa Kesella, Philadelphiaost, creme fraiche, Splenda, ägg, citronskal, citronsaft och urskrapade vaniljfrön. Häll blandningen i pajskalet.
4. Grädda i 40 minuter eller tills fyllningen har stelnat. Låt svalna och servera med bär och ev. vispad grädde.

Eskil – vill inte vara med och bestämma

När han i Ekot idag ställs inför uppgiften att köttdjursuppfödningen står för 18 % av utsläppet av växthusgaser säger jordbruksminister Eskil Erlandsson att han inte vill lägga sig i vad folk äter. I stället ska man invänta att nya foder som leder till mindre metanutsläpp tas fram.

Tja, ministrarna kanske inte ska bestämma så mycket? Finansministern behöver väl inte lägga sig i om vi betalar skatt eller inte? Där tycks det ju redan finnas en generöst tilltagen gråzon. Det får mig att fundera på vad motsatsen till ministerstyre är? Alltså en minister som inte styr alls, vad kallas det?

Nu ska jag inte vara rabiat, det är skillnad på bilar och kor såtillvida att korna inte äter fossilt material utan "färsk" biomassa, och det går säkert också att förändra fodret så att problemet minskar till viss del.

Fodertillverkningen är i sig ett miljöproblem när konstgödsel används och eftersom det till stor del består av importerat sojamjöl och vegetabiliska oljor. Sojabönorna odlas och transporteras på mark som röjts från regnskog eller annan vegetation och ska sen transporteras långa vägar innan det kommer fram till foderbingen. Fodret påverkar även kvaliteten och näringsinnehållet hos köttet – kor som enbart betar gräs har exempelvis bättre kvot av omega-3/omega-6-fettsyror. Men när korna äter mer grovfoder som vid KRAV-godkänd uppfödning genereras mer metangas – det finns helt enkelt inget alternativ som är bäst på allt.

Det är inte lätt att veta hur man bäst ska göra. I vår familj gillar vi visserligen grönsaker, men kommer nog aldrig att bli renodlade vegeterianer. Däremot känns det ganska självklart att dra ner på nötköttet och i stället lite oftare välja kött från gris, får, höns (bättre foderomvandlare), fisk eller svamp/quorn/bönor/baljväxter. Det är faktiskt ingen uppoffring alls! Hörru Eskil, skulle inte du kunna tänka dig att åtminstone föra ett resonemang om saken? Det skulle i alla fall ge intrycket av att du har tänkt på problemet, att du bryr dig liksom.

Några länkar som dök upp under googlandet (har inte läst dem själv än):
Nya aktörer på världsmarknaden: Global marknadsöversikt för jordbruksprodukter (Jordbruksverket)
rättvismat.nu
Växande marknad: Försäljning, volymer& trender för ekologisk mat EKOLOGISKA LANTBRUKARNA 2006
klimathotet.net
Jämförande studie på miljöverkan från ekologiskt och konventionellt producerade livsmedel med avseende på växthuseffekt och övergödning (KOnsumentföreningen STockholm)
Lantbruket & konkurrenskraften (Livsmedelsekonomiska institutet)

Ordlös onsdag

Livsmedelsaffären Framåt, originally uploaded by görel.

Fler bilder hos Nejma i Marocko.

Ingen ursäkt

En av mina favoritbutiker i Uppsala bygger ut och kommer att få dubbelt så stor yta. Häromdagen stack jag in för att kolla hur långt de hade kommit och om de hade något bra ekokött, de brukar vara rätt välsorterade. Och blev väldigt glad när jag såg att de hade ännu mer än vanligt och jag kunde släpa hem följande till grottan (det är bara det översta lagret som syns):

• Fläskkotlett i bit* 89 kr/kg
• Älgfärs 89 kr/kg
• Lammstek i skivor** 99 kr/kg (Finfina bitar! Köpte flera paket!)
• Lammgrytbitar** 39 kr/kg (Finfina bitar! Köpte flera paket!)
• Kalvstek 99 kr/kg
• Skinkschnitzel* 109 kr/kg
• Bogbladskotletter m. ben* 49 kr/kg
• Rimmad bog i bit u. ben*** 65 kr/kg

* Glad Gris, utegrisar uppfödda i Uppland
** Svenskt lamm (fattas bara annat!)
*** Vendelgris, flera uppfödare i samverkan i Uppland, många av dem ekofoder + utegrisar men inte alla, därför kan de inte sätta någon sådan märkning på köttet.

Med det här utbudet och de priserna finns det faktiskt ingen ursäkt alls att inte köpa ekokött, eller egentligen etiskt godtagbart kött. Kalvköttet ovan är väl enda undantaget, men så här års är det väl att betrakta som biprodukt till mjölkproduktionen , och den kan vi väl knappast vara utan.

Den lilla extrapeng som det kostar att välja ekokött (och dit räknar jag lite slarvigt även lamm och vilt) kan man spara in genom att byta ut köttet mot t.ex. bönor eller linser ibland. Eller genom att köpa lite mindre kött och fylla upp tallriken med mumsiga grönsaker. Begrunda också att ekoköttet ofta är av mycket bättre kvalitet än det sega skräpkött som slumpas ut till helgerna.

Vad väljer du:
1) 100 g skinkstek från en gris som har fått använda sina muskler
2) 200 g skinkstek från en gris som knappt har rört sig
3) 300 g delikata linsbiffar

För mig är det viktigare att djuren har haft det bra än att de har fått ekologiskt foder även om det förstås är bra också. Särskilt grisuppfödningen tycker jag är hårresande eftersom grisar har så starka drifter och komplexa beteenden som inte alls kan komma till uttryck i de trånga, bullriga och mörka svinstallarna. Det är helt enkelt inte försvarbart och det här borde egentligen kallas – köttodling!

Man ska nog logga ut ett tag när ...

Vad är det här för programvara? Är det ett spel, eller?

"Lätt att installera", hmm det är ju bra.
... Självhäftande tejp ??

Ridå.

Ordlös onsdag

Vinterstig, originally uploaded by görel.

Fler bilder hos Nejma i Marocko.

Anonyma Skafferister

Anna som annars sitter Längst in i skafferiet har varit i Italien och uppenbarligen släpat med sig 5 extra resväskor hem. Den kvinnan behöver nog genomföra en avsevärd utökning av skafferiutrymmet.

Tänk att somliga alltid ska överdriva, jag har verkligen ingen som helst förståelse för sådant här beteende. Pfst, OK då, jag är avundsjuk, jag vill också ha allt det där i mitt skafferi. Hade jag varit i Italien hade jag kanske inte haft PRECIS lika mycket saker med mig, men förmodligen nästan. Jag vet ju hur resväskan brukar bågna när vi kommer från USA.

Min samling av kryddor börjar svämma över alla bräddar, sen jag började matblogga har sortimentet vuxit astronomiskt, och mest är det Lisas fel. Kryddorna ligger i påsar, korgar, lådor, burkar, på hyllor, på bordet och köksbänken eftersom de inte får plats nån annanstans.

Så det är bara att erkänna, jag är också en skafferist. Hej Anna!

Långsam mat

Mat som får ta tid, t.ex. långkok och surdegsbröd, är i ropet. Eller också är det jag som har snöat in på det extra mycket just nu. Men på taffel.se, eller rättare sagt, i det första nyhetsbrevet som föregår lanseringen, har man just långkok som tema: Långa kok för korta dagar. Bakom taffel.se står bl.a. några välbekanta favoritbloggare plus några till: Isobel Hadley-Kamptz, Henrik Francke, Lisa Förare Winbladh, Jens Linder, Margit Richert, Anna Sjögren, Malin Sandström och Johan Swanljung. Idel duktiga skribenter och matnördar – jag ser fram emot lanseringen nu i november. Anmäl dig till nyhetsbrevet på taffel.se om du inte redan gjort det!

Och just får-i-kål gjorde vi igår. Jag följde Lisas länk till svt.se och gjorde sen snällt som hon sa, lade till senapsfrön och väntade med kryddorna till på slutet. Till råga på allt körde jag grytan extra långsamt i ugnen – och det är nästan svårt att fatta hur nåt så enkelt kan bli så gott, jag menar det är ju i princip bara lammkött och vitkål. För en gångs skull var alla i familjen helnöjda, inklusive kräsna tonåringar med olika mat-hangups samt Atkins-ätande make. Husdjuren satt i givakt runt matbordet.

Långkok kan ju upplevas som präktigt och som nåt som går fetbort för småbarnsfamiljer, för hur ska man ha tid med långkok när båda jobbar heltid och man ska hämta barn på dagis. Svaret är egentligen en fråga, har du tid att INTE göra långkok? Det handlar bara om planering, låt grytan gå på spisen eller ugnen kvällen före. Fatta vilken känsla att komma hem och maten redan i princip är klar! Det är bara att ta in grytan från balkongen eller farstubron* och värma på spisen. Strunta i potatisen och servera bröd till. Knappt nån disk blir det heller – mer tid för barnen medan de är vakna.

Här är det superenkla receptet:

1. 1,5 kg grytbitar av svenskt lamm
2. 1 litet vitkålshuvud
3. 4-5 dl vatten
4. 1,5 msk örtsalt
5. 1,5 tsk brunt senapsfrö
6. svartpeppar
7. persilja eller dill (jag tog torkad dill)

Skär ev. bort det synliga fettet från grytbitarna (jag gör det eftersom jag inte gillar inte smaken av fårfett) och lägg dem i en stor gryta som får plats i ugnen (om inte locket får plats går det bra med al-folie). Skär vitkålen i klyftor och varva med köttet tillsammans med salt och senapsfrön. Häll på vattnet och sätt på lock. Sätt in i 150 grader varm ugn och låt stå i ca fyra timmar. Kolla under tiden att det inte kokar torrt, fyll på med lite vatten om det behövs. När det återstår en halvtimme, tillsätt peppar och persilja eller dill. Ät med gott bröd** till som man kan doppa i spadet.

*Just nu är det perfekt skafferiväder, åtminstone i södra Sverige. Suveränt att kunna ställa ut hela grytan på kylning så fort den är klar och låta den stå där tills nästa dag. Se bara till att hunden/katten/räven/kråkan inte kommer åt stjäla maten för dig.

**T.ex. surdegsbröd!

Katten Zingo

Jag testar ett bloggverktyg som heter BlogJet som verkar väldigt smidigt och lättanvänt, men det tycks inte vara helt lätt att posta bilder till Blogger. Kanske det går bra med enbart länkar: knasiga katten Zingo* får agera försöksdjur.

* Zingo har, liksom hunden Lovis, inte alla kakor i burken.

Ett roligt svin i Isprinsessan

Igår var det premiär på filmatiseringen av Camilla Läckbergs Isprinsessan. Jag har inte läst nån av Läckbergs böcker, delvis p.g.a. den höga hype-faktorn, sen blev jag ännu lite mer avskräckt efter Maria Edströms sågande av senaste boken Tyskungen. Men en timmes tv-tittande kan jag gärna investera, och det är i alla fall oftast bättre att se filmen innan man läser boken.

Så hur var det då? Bitvis väääldigt långsamt tyckte vi, lite trevande rollprestationer av f.f.a. Elisabeth Carlsson och lite ojämn på flera sätt, men med ett lysande undantag. Göran Ragnerstam. Den karln kan spela svin, jubelarslen och psykopater som ingen annan och vi låg dubbelvikta av skratt flera gånger. Egentligen var han väl lite för bra, det blev aningen för komiskt på bekostnad av trovärdigheten.

Storyn: det som först tycktes vara ett självmord visade sig vara ett mord. Huvudpersonens barndomsväninna hittas död i ett badkar med handpulsådrorna avskurna. Vid obduktionen visade hon sig vara gravid vilket hennes man inte kände till. Den lokala, lätt nedsupna konstnären hade något slags relation till den döda men oklart hur. Fortsättning följer nästa vecka. Känns inte det här igen på något sätt? Har vi inte läst/sett något liknande förut? Jag har kanske bara jobbat för mycket på sistone och är lite grinig, men det här känns inte särskilt originellt.

Men miljön är fin, var nu Fjällbacka ligger? Och lite spännande är det, jag har ju inte läst boken. Jag ska absolut se nästa avsnitt också, så får vi se om det tar sig.

- Just det, den prilliga tanten med kakorna och juldillet höll jag ju på att glömma! Hon fick andra pris efter Ragnerstam som kvällens behållning.

Uppdatering: Jag måste erkänna att jag tog fel på skådis först - jag fick för mig att Ragnerstam var Lennart Jähkel - men jag ursäktar mig med att Jähkel också förmodligen hade gjort en rackarns bra praktidiot till kommissarie.

Pumpakaka

Igår var det Halloween (om man utgår från angloamerikansk tideräkning) och även om vi inte karvade någon pumpalykta i år eller gjorde något annat halloweenskt tyckte jag vi behövde en pumpakaka, och var letar man efter recept på pumpakaka om inte bland amerikanska recept? Det tog mig ca 1 minut att hitta ett recept på allrecipes.com som naturligtvis hade Halloween-special. På den här sajten liksom på många andra kan folk lämna omdömen som kan vara riktigt värdefulla, och just det här receptet höjdes till skyarna av flera stycken. Och resultatet blev bra! Kryddig och god, mums med en klick grädde eller vaniljglass.

Ursprungsreceptet utgår från pumpapuré på burk, vet inte om det finns att köpa i Sverige, men det är lätt att göra själv. Jag köpte en bit pumpa av sorten Muscat (bördig från Frankrike), skar bort kanterna, tärnade köttet (2 cm stora tärningar) och körde tillsammans med en liten skvätt vatten i mikron 5–6 minuter på full effekt, hällde av och körde de mjuka bitarna till puré i mixer.

Pumpakaka

INGREDIENSER:

2,4 dl neutral olja, t.ex. raps
3 ägg
435 g pumpapuré från burk eller hemgjord
1 tsk vaniljextrakt eller äkta vaniljpulver
500 g socker
300 g vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk malen muskot
1 tsk malen kryddpeppar
1 tsk malen kanel
1 tsk malen nejlika
2 krm salt
1–2 dl hackade nötter
Ev. 1–2 dl gula eller gröna russin

GÖR SÅ HÄR:

1. Värm ugnen till 175°. Smöra och bröa en vanlig 24 cm rund kakform.
2. Vispa ihop ägg, puréad pumpa och vanilj.
3. Sikta ihop mjöl, socker, bikarbonat, alla kryddor plus salt och eventuella russin. Blanda ner mjölblandningen i äggblandningen och lägg till hackade nötter. Häll i formen.
4. Baka i en timme eller tills kakan är torr eller nästan torr inuti. Låt svalna i formen i 5 minuter, lägg sedan upp den på ett fat och pudra lite florsocker över.

Uppsnappat från <http://allrecipes.com/Recipe-Tools/Print/PrintFull.aspx?RecipeID=9304&servings=16&metric=true>

Ordlös onsdag

Lovis vill ha äpple, originally uploaded by görel.

Min första ordlösa onsdag – fler bilder hos Nejma i Marocko.

Kvittenmarmelad

I år har jag fått upp ögonen för kvittenfrukten (Cydonia oblonga) som jag i ärlighetens namn haft ett ganska diffust begrepp om fram tills nu. Jo jag kände ju väl till rosenkvitten (har haft en sådan buske själv) och trodde mig veta att denna var ett slags mindre kusin till den ”riktiga” kvittenfrukten, men mycket mer visste jag inte, och jag hade aldrig stött på den i levande livet. Och så rätt var det var dyker det upp kvittenbilder och kvittenrecept överallt. Är det en kvittentrend? Det kan ju hända, men att jag har uppmärksammat det nu kan nog snarare bero på att

1. det är höst och därmed kvittensäsong
2. detta är första hösten som jag läser matbloggar.

Men jag blev rejält nyfiken och förvånad när jag såg den på Coop Forum häromdagen. Var det något nytt eller hade jag bara inte lagt märke till dem förut? Tre frukter följde med hem. De ser ut som ovanligt fula äpplen utanpå och som ovanligt stenhårda päron inuti – och smaken då? Efter tuggande på varsin liten bit rå kvitten kan vi skriva under på utsagan om att den inte ska ätas otillagad – väldigt strävt (typ surt sandpapper) men man kan ana en trevlig fruktighet och arom. Men efter att ha kokat den är vi helsålda – en mjuk, aromatisk smak av äpple, päron och något mer – kanske aprikos?

Kvitten tillhör, liksom rosenkvitten, familjen rosväxter. Denna familj är stor och innefattar också så vitt skilda släkten som aplar (äpplen), päron, smultron, daggkåpor, älggräs m.fl. Kvitten bildar ett eget släkte, Cydonia, med en enda art. Kvittenträdet härstammar från Asien och kan där bli 8 m högt. I Sverige är arten bara härdig längst söderut och kan där bli upp till 5–6 m hög. Kvitten heter quince på engelska, Quitte på tyska, coings på franska och membrillo på spanska. På Recepthjälpen fanns lite mer info samt näringsfakta.

Enligt en amerikansk trädgårdssida var marmelad ursprungligen en sylt på kvitten som fick sitt namn efter det portugisiska namnet på kvitten, marmelo.

Kvittenmarmelad
(eller kanske det borde heta sylt?)
1 kg kvitten (3–4 st)
300–400 g socker
bottenskyla vatten (kanske 1 dl)

Skala frukterna och dela dem i åttondelar så att det stora kärnhuset går lätt att skära bort. Dela i mindre bitar och lägg i en gryta. Häll på lite vatten i botten så att frukten inte bränns vid. Sjud på låg värme tills frukten är halvmjuk – kolla under tiden så att det inte kokar torrt, fyll på med ytterligare lite vatten om det behövs. Tillsätt sockret och koka ytterligare 10–15 minuter eller tills frukten är helt mjuk. Kolla gärna med marmeladprovet, dvs. ta en sked fruktmassa och lägg på en kall tallrik. Dra med fingret genom massan som då ska delas sig och inte flyta ihop.

Det lär ska finnas mycket pektin i kvitten, och det verkar stämma med tanke på konsistensen på marmeladen/sylten. Däremot har jag ingen aning om hur pass hållbar den är – med tanke på hur god den är kanske det dock inte är något större problem. Hur gott som helst på rostat bröd, eller ännu hellre på baguetterna som jag bakade enligt Martins metod!

Här är några fler kvittenrecept:
Kvitten eller äppelhalvor med rosmarin och pinjenötstäcke och äppel, rom och limesås från Ilva/Aglio e olio
Pistagepaj med kvitten och lagersmak från Ilva igen
Kvittenpaj från Annette/I mitt franska kök
Persiskt ris med kvitten (plus en massa bonusinfo om riskokning) från Jessika/Tankar om matlagning, blommor och livet
Fisk med kvitten från Coop
Gittans äppelchutney med kvitten och curry från Tasteline
Kvittengelé från Karin/Ett öppet fönster
Quitten-Käsekuchen från Franz/Einfachköstlich
Quince Paste (ska vara fantastiskt till Manchego-ost) från Delicious Days
Quince jelly från allrecipes.com

En utmaning

Jag fick en utmaning från Marianne – man ska yppa sju sanningar om sig själv och sedan skicka vidare till sju nya personer. Och då är ju frågan, hur pikant och smaskigt avslöjande ska man bli? Jag tar väl de första sakerna jag kommer på och låter dem passera censurkontrollen så får vi se vad det blir. Hur jag kom att tänka på punkt 2 nedan övergår mitt förstånd – det är kanske något jag har längtat efter att få berätta helt enkelt? Kommer jag att känna mig befriad och mindre bekymmerstyngd imorgon?

1. Tiden och jag har ett förhållande som inte alltid är lyckligt. Man skulle kunna uttrycka det som att vi har olika syn på det här med att ge och ta – jag tycker ofta att Tiden är ganska snål och inte gärna släpper efter, medan Tiden å sin sida anser sig vara alltför lättsinnigt och oansvarigt behandlad – Tiden gillar inte att bli tagen för given helt enkelt.
   
   
2. Jag är vänsterskytt. Jag siktar alltså med vänster öga i stället för höger vilket gör det en smula obekvämt eftersom jag är högerhänt och således starkast i höger arm. Nu har jag aldrig skjutit med något annat än luftgevär, och det var hemskt länge sen, så detta utgör inget större hinder i min vardag. Lustigt nog är jag också vänsterskytt när det gäller kameror, vilket på sjuttitalet hindrade mig från att köpa en Canon eftersom alla Canon då hade en framdragningsspak som stack ut lite och petade mig i höger öga. (Jag köpte en Nikkormat i stället.)
   
   
3. Vad gäller telefoner är jag dock strikt högertelefonerare, det är stört omöjligt för mig att prata med telefonen mot vänster öra. Det kan bli lite besvärligt eftersom jag lätt får vaxproppar i högerörat. Med tiden blir det således allt svårare att höra vad folk säger tills jag slutligen utför en utrensningsaktion och allt blir kristallklart och jag måste be folk att sluta skrika.
   
   
   
4. Jag kan bli tokig på åtsittande kläder och armbandsklockor, för att inte tala om sådana där plagg med remmar och hyskor och hakar som tjejer har. Därför är det så rackarns bra att ha kontoret hemma – för se, jag kan jobba i pyjamas, jag!
   
   
5. Jag dricker två liter grönt te varje dag – inte för att det är nyttigt, men det är ju ett väldigt lyckligt sammanträffande.
   
   
6. Jag är pälsdjursallergiker, ändå finns i vårt hushåll en stor hund, fyra katter och en råtta. Till viss del har det bara blivit som det har blivit, men när det gäller hunden gick jag faktiskt och testade mig för hundallergi innan vi skulle skaffa hund eftersom jag var allergisk mot katter. Hundar och katter är ju ganska olika biologiskt, många kattallergiker tål hundar, och jag var nog ganska övertygad om jag skulle bli frikänd på hundfronten. Det blev jag alltså inte – men köpte hund ändå. En stor hund dessutom, i 50-kilosklassen. I rest my case.
   
   
7. Slutligen tillbringar jag på tok för mycket tid framför datorn – och se, klockan är över tolv redan! (Se punkt 1. ovan.)

Så godnatt på er, vi ses en annan dag!

Uppdatering:

Visst ja - man skulle ju skicka vidare också, till SJU personer, jistanes. Jag nöjer mig faktiskt med tre stycken som får känna sig extra utvalda: Åsa, Miss Gillette och Pipopp.

En zucchinikaka till kören och Helena

Jag bakar åt kören sådär varannan vecka och förra gången fick de en zucchinikaka med ananas som jag hade hittat på den amerikanska matsajten allrecipes.com. Och både jag och kören tyckte den blev fasligt lyckad – saftig, mustig och inte jättesöt – så den tycker jag du ska baka imorgon, Helena, på din lediga dag i stället för morotskakan!

På torsdag ska jag baka igen åt kören – jag hoppas att jag är klar med mitt megajobb då. (Jag jobbar till exempel stenhårt just nu – termerna processas i bakhuvudet samtidigt som jag skriver det här inlägget.)

Jag har ingen bild men jag lovar att kakorna har ett fördelaktigt utseende (det blir nämligen två).

2 rejäla kakor

INGREDIENSER

• 3 ägg
• 2,4 dl matolja, t.ex. mild rapsolja
• 4,7 dl/400 g socker
• 2 tsk vaniljextrakt eller äkta vaniljsocker
• 4,7 dl/250 g riven zucchini (behöver inte skalas)
• 2,4 dl/240 g krossad ananas (något avrunnen)
• 7 dl/375 g vetemjöl
• 2 tsk bikarbonat
• 1 tsk salt
• 0,25 tsk bakpulver
• 1,5 tsk malen kanel
• 0,75 tsk malen muskot
• 2,4 dl/145 g russin
• 2 dl grovhackade nötter (t.ex. valnötter, pistaschnötter, hasselnötter och/eller sötmandel)

GÖR SÅ HÄR

1. Värm ugnen till 175°. Smörj och bröa två avlånga 2-litersformar.
2. Vispa ägg, olja, socker och vanilj till en fluffig smet.
3. Tillsätt zucchini, ananas och nötter till äggblandningen.
4. Blanda de torra ingredienserna och tillsätt även dem. Blanda allt väl.
5. Fördela smeten i formarna. Grädda kakorna i en timme eller tills de är torra inuti (kolla med en tandpetare).
6. Låt kakorna vila i formarna i 10 minuter, ta sedan ut dem och låt svalna på galler.

Uppsnappat från <http://allrecipes.com/Recipe/Pineapple-Zucchini-Loaf/Detail.aspx>

Ceasar non supra grammáticos

Quae fuerunt vítia, mores sunt – óptimum est pati quod emendare non possis!
Fit semper témpore peior homo. Nihil est ab omni parte beatum ... dira necéssitas.

In caducum paríetem nos inclinávimus! Naturam expellas furca, tamen usque recurret naturalia – mórtui vivos docent.

Pulvis et umbra sumus? Stultorum infinitus est númerus...! Hmm – calumniare audacter; semper áliquid harete.

Ite, missa est. Dixi.

Jag kan blogga på latin i fortsättningen! Idag fick jag nämligen Ebbe Vilborgs Latinska citat, sorry, dictum et scriptum latine, i brevlådan eftersom jag prenumererar på Språktidningen.

Pax!

Blog action day - vår miljö

Jag snappade upp på Kulturbloggen att det är Blog Action Day om miljön idag. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att säga och många olika aspekter, men i brist på tid kan jag i alla fall ge en lokal puff åt Tant Gröns skafferi i Uppsala som har ett stort sortiment av ekologiska och rättvisemärkta varor. Skafferiet bjuder också på lunchmusik på söndagarna - fri entré, betala bara för maten. Men de håller sig inte bara inom Uppsala, i e-butiken Tant Gröns garderob kan man distansshoppa bl.a. kläder i ekobomull.

Verksamheten var på väg att tyna bort för några år sedan, men har nu vuxit sig större än någonsin. Den ökade efterfrågan måste väl vara ett mått på medvetandegraden hos Uppsalaborna i alla fall!

Idag köpte jag detta på Tant Grön.
Honungspuffad quinoa - mums!

Surdegsvaniljbullar

Jag har gjort surdegsvaniljbullar och nu finns det nog ingen återvändo till vanliga jästbullar – det här blev bara för bra – över förväntan faktiskt! Ganska tuggig, lite seg konsistens och mycket smak, man känner inte att det är surdeg, det är liksom bara mer än vanligt. Man äter långsamt och är nöjd efter en bulle (nåja, kanske två då).

Surdegsvaniljbullar - försvinnande goda.

Det är bara sonen hemma av de familjemedlemmar som äter bullar men av honom fick de högsta betyg. Recept kommer senare ... ingen jäst som sagt men eftersom vetesurdegen var lite trög använde jag fint vetemjöl som innehåller bakpulver för att hjälpa till lite i ugnen. Var det fusk? Nästa gång provar jag med vanligt mjöl.

Surdegsäppelbullar - inte lika upphetsande,men
kan nog vidareutvecklas.

Uppdatering söndag: Vaniljbullarna var verkligen grymt goda igår, men inte alls lika roliga idag. Hm! Surdegsmatbröd håller sig ju längre än jästbröd, varför gällde inte samma sak nu? Kan det vara sockret som gör skillnad? Måste experimentera vidare ...

Någon har trampat på det skrivna ordet?

Trampa på det skrivna ordet, originally uploaded by görel.

Äsch, har jobb över öronen, men kände att jag ville posta nånting, det är i alla fall fredag. Parallellt med jobbet experimenteras det dock en del med surdeg, försöker få igång en vetesur med äpple enligt Hedh men det går inget vidare. Rågsurdegen a'la Matälskaren gick dock kanonbra - den har jag bakat på flera gånger redan. Men jag ger mig inte, jag ska få fart på en vetesur - jag måste t.ex. bara prova att göra surdegskanelbullar eller andra söta bullar - kan det bli annat än gott? OK, intressant, då?

Uppdatering: Vetesurdegen ÄR igång såg jag nu - hurra! Då blir det vetebak i helgen.

Klädombyte

Röllekan gör tvärtom mot fältharen skogsharen och byter från vita till bruna kläder på hösten. (Fältharen går i samma kläder året om - tack Helena.)



Några vita blomstänglar kvar.

Vit skjorta med fluga.

Nästan ombytt.




Röllekan är nog helt enkelt stiligare på vintern än på sommaren.

Vår bästa Ilva!

Min fina, begåvade och urtrevliga svägerska Ilva börjar synas alltmer ute i stora världen. Nyss har hon intervjuats på den stora amerikanska matwebbplatsen Culinate av journalisten Liz Crain som ”samples the blog smorgasbord and picks out the juiciest tidbits”.

Nu är det väl egentligen lite fånigt av mig att göra reklam för Ilva här, jag menar, den blygsamma (men naturligtvis mycket välkomna!) skara som har hittat hit har ju säkert upptäckt Ilva för längesen eftersom hon är så välkänd både bland svenska och engelskspråkiga bloggare och har många, många läsare. Men om någon mot förmodan skulle ha missat henne så beordras ni härmed att ta er en ordentlig titt, kika på svenska Aglio e olio, engelska Lucullian Delights och fotobloggarna What I see is what you get och Serial Pics. Fortsätt sen in på Flickr.com (enklast är att klicka på ett av fotona i någon blogg) så kan ni verkligen dregla över hennes foton. Har jag glömt något?

Ilva är bosatt med sin familj i Italien sedan ett antal år, hon har alltid varit fenomenal på att laga mat och att då hamna i ett land där det finns många och starka mattraditioner och fantastiska råvaror gör inte saken sämre. Sen fotograferar hon som en gudinna också och är fena på stilsäker staging och ljussättning – maten ser inte bara god ut, den blir del av ett vackert stilleben, ett konstverk i sig – dubbel njutning således! Nu är det inte bara mat hon plåtar, Ilva är expert på att hitta intressanta detaljer var som helst i naturen eller sta'n. Därtill skriver hon ofta personligt om livet i Toskana eller i största allmänhet och det är alltid läsvärt.

Särskilt när man läser kommentarerna på Lucullian, Ilvas engelska blogg, förstår man vilket avtryck hon gör – hon berör människor med sin kreativitet och personlighet och är ett glädjeämne för många.

Just nu har Ilva flera intressanta projekt på gång, bl.a. ett stort fotouppdrag, och både det och intervjun plus en hel del annat har kommit till på grund av hennes bloggande, vilket jag tycker är så himla kul. Man kan alltså sitta i en liten byhåla i Toskana och vara fantastisk på att laga mat och fotografera men inte glädja så många andra med det än de allra närmaste och absolut inte så att det bidrar till brödfödan. Men tack vare internet kan man ju nå ut till och synas av så oändligt många fler med alla möjligheter som det ger. (Kommer ni förresten ihåg Ines Uusman och hennes tvärsäkra uttalande om att internet bara var en övergående fluga? Jisses.)

Till sist en annan mycket viktig sak med Ilva – hon är våra barns fasliga faster !!

Müsliförstärkning

Det verkar alldeles, alldeles underbart att vara på bokmässa – vill också vara där. Men det kommer många rikligt illustrerade bloggrapporter (roligt att få fler ansikte-namn-kopplingar) och många av SR:s program sänds därifrån, så det känns lite grann som om man är med ändå. Nästa år kanske ...!

Men snart är det måndagmorgon igen, då brukar man ha bråttom och frukosten ska gå snabbt att fixa. (Snygg överledning, eller hur.) Och det är ju inte alla morgnar som man ids baka (eller kvällar som man orkar förbereda). Fil eller yoghurt och müsli går snabbt men kan vara lite trist särskilt om man väljer de osötade müslivarianterna. Därför brukar vi ha en förstärkningsmix i kylen. Bara att ta en näve och ha på filen tillsammans med tråkmüslin. Eller kanske på glassen tillsammans med lite honung!

Min standardblandning:
1 påse sötmandel, 1 påse hasselnötter, 10–15 torkade aprikoser: hacka grovt i mixer
1 näve var av solrosfrön, pumpafrön och sesamfrön – rosta i torr stekpanna
Krossade linfrön

(Här skulle det ha varit en bild om jag hade hittat kamerasladden)

Blanda allt, förvara i kyl. Nötterna kan ju självklart rostas de också, det blir bara ännu godare, det är bara jag som är lite lat och hoppar över det – de rostade fröna ger tillräckligt mycket smak. Om man vill kan man lägga till annan torkad frukt, nyponpulver, malen ingefära – fler exempel?

Fruktflugorna anfaller

... igen? Blev inte de förintade, utrotade och vaporiserade för några veckor sedan? Vi trodde det, men nu har deras kusiner kommit och invaderat vårt kök. Första åtgärd blev städning i fruktskålarna, och när vi tittade närmare var det nog välbehövligt. Och blähhftusan! – en oidentifierbar blobb som en gång varit en frukt och nu utgjorde barnkammare för hundratals tiotusentals fruktflugor upphittades bakom brödkorgen.

Frukten, dvs. det som går att använda, måste ätas NU. Inga problem, gör fruktpyttipanna, dvs. en fruktsallad. Extra sötsugen? Uppgradera fruktsalladen till smulpaj. Sen blir det noggrann diskning av alla ställen som vidrörts av frukt och bannlysning av frukt i köket under några dagar.

Om frukten till stora delar består av bananer lämpar det sig nog bättre att t.ex. göra en banankaka eller två och äta direkt eller stoppa i frysen. (Jag provade precis att frysa in mosade bananer – det borde gå bra, det kanske blir missfärgat men om moset används i en kaka spelar det ju ingen roll.)

Fruktsmulpaj
Blandad frukt – här blev det druvor, nektariner, äpplen, en mango, några plommon och en banan

Smuldeg (ungefärliga mängder. Byt ut efter önskemål):
ca 100 g smör
1 dl råsocker
en näve havregryn
en näve kokos
en näve sötmandel
1/2-1 tsk kanel
1/2-1 tsk kardemumma
1/2-1 tsk mald anis

Skölj frukten och skär/rensa bort dåliga partier, kärnor osv. Skär i ganska stora bitar och lägg i smord form. Kör ingredienserna till smuldegen i mixer. Klicka ut degen över frukten och ställ in formen i 225° ugn ca 15 minuter eller tills frukten är mjuk och smuldegen har fått färg. Servera med glass, vispad grädde eller turkisk yoghurt.

Och glöm inte att gå ut med komposten. Det är bara människor som får efterrätt, inte fruktflugor.

Flädercurd

Eller "Flämon curd" som maken Nils döpte det till. Upprinnelsen till detta experiment var att jag såg ett recept på semifreddo hos Anne häromdagen som såg väldigt gott ut. I ingredienslistan fanns krusbärs- och flädercurd som jag naturligtvis inte hade hemma, men det där med fläder väckte en tanke - skulle man inte kunna göra curd av koncentrerad flädersaft? Jag menar, citron + socker är ju citronsaft liksom? Och flädersaft har vi gott om i frysen.

Jomen visst, det gick ju faktiskt bra! Den blev fluffig och i mitt tycke väldigt god, men ganska väsensskild från den Robertson's lemon curd man köper på CoopICAVivo. Passar nog bättre som tårtfyllning eller efterrättssås än på toast, men det är väl ingen nackdel.

Flädercurd
3 ägg
2 dl konc. flädersaft
2 dl råsocker
100 g smör

Vispa ägg, saft och socker i bunke ovanpå vattenbad tills det tjocknar. (Jag använde elvisp, det var väl därför det blev så fluffigt.) Lyft av bunken från vattenbadet och vispa en stund till. Rör sedan i smöret i bitar och rör tills det har smält.

Häll på burk och förvara i kyl. Denna curd ska nog konsumeras inom några dagar, men det borde inte utgöra något större problem.

Boksläpp - havtornskokbok

Havtorn är en riktig vitaminbomb och innehåller även omättade fettsyror plus en hudvänlig olja. De orangeröda bären kan både ätas och användas i hudvårdsprodukter. Enligt många källor är havtornet det nyttigaste bär vi har i Sverige, men tyvärr är det ju inte så lätt att få tag i, åtminstone inte i färsk form. Jag hittade en två år gammal artikel om ett seminarium för havtornsodlare och en lika gammal artikel om en av odlarna, men vet inte hur många odlare som är verksamma nu. Själva har vi en havtornsbuske i trädgården (som vi har varit väldigt dåliga på att ta hand om), så vitt jag vet är den härdig ganska långt upp i landet, så har man plats kan man ju odla lite själv för husbehov.



Den 9 oktober släpps vad som sägs vara Sveriges första havtornskokbok – och är man i Uppsala eller har vägarna förbi kan man inta en trerättersmeny med havtorn på Ekocaféet som drivs av entusiasten Klaus Pontvik.

P.S. När jag gör en snabbkoll av vad havtorn heter på engelska blir jag lite förvirrad angående de eventuella mellanslagen i namnet – heter det "sea buckthorne", "seabuck thorne" eller "seabuckthorne"? Eller kanske "sea buck thorne"? Alla varianter tycks förekomma – har inte tid att kolla närmare just nu.

Släng mindre mat med ICA-killen

Enligt ICA slänger vi i Sverige 10% av all mat vi köper vilket förstås är ett väldigt slöseri. (Jag trodde nästan att det var mer. Har för mig att jag såg ett nyhetsinslag nyligen om vilka vansinniga mängder engelsmännen slänger.) Med anledning av detta har ICA gjort en som det verkar riktigt ambitiös interaktiv sajt där man under tonerna av dramatisk bakgrundsmusik får bekänna vad man har slängt i matväg senaste veckan. Därefter blir man ledd vid handen av av ICA-killen (ärm, vad är det nu han heter, det är inte Stig?) till köket och får veta konsekvenserna av detta beteende. I det interaktiva köket finns också bl.a. en restkokbok som man kan bläddra i och få tips på vad man kan göra med sina rester.

Själv är jag naturligtvis inte alls slösaktig, jag kokar ju till och med buljong på köttbenen, se bara nedan. Jag erkänner härmed att jag slänger matvaror som jag trodde att jag skulle ha hunnit ta hand om, och att jag borde lära mig att inte köpa för mycket. Så.

På den interaktiva sajten blev jag dock lite fundersam när det gällde uppgifterna om hur mycket energi man har slösat när man slänger olika livsmedel - t.ex. hur det har beräknats, men genom att följa källhänvisningarna kanske man blir klokare (får bli en annan gång). Men jag undrar också vad skillnaden mellan "Tomat" och "Tomat europa" är? Skillnaden i energi är ju enligt uppgiften här väldigt stor - de utomeuropeiska (kanariska?) tomaterna lyser upp en lågenerilampa i 85 timmar medan europatomaterna bara klarar 7 timmar. Då undrar man ju om det inte är bättre att överhuvudtaget aldrig köpa de utomeuropeiska tomaterna..?

Mustig rödbets- och fläskgryta

I höst har vi börjat köpa grönsakskorgar veckovis från Ramsjö Gård utanför Uppsala, det är både KRAV-odlat och närodlat. Finfina grönsaker är det, och det är alltid spännande att se vad man får!

Nackdelen (om man nu ska kalla det för nackdel) är att man måste ändå använda allt i lagom takt så att man mot slutet av veckan har plats för den nya leveransen, och det är lätt hänt att grönsakshyllan får en lätt slagsida åt en viss gröda. Igår var det rödbetorna som behövde skattas, och de var inte bara röda utan även gula och polkarandiga. Lite synd att blanda allt i samma gryta egentligen, de är ju så vackra var för sig, men nu ville det bli en ordentlig gryta.

Så låg där också en rimmad fläsklägg i kylen – dessvärre inte från utegris, men i alla fall från Vendel i Uppland så den var närodlad den också. Och som den passade bra i grytan – det hela blev väldigt mustigt utan särskilt många ingredienser.

Mustig fläsk- och rödbetsgryta, 4–5 pers.
600–800 g rödbetor (alt. betor av valfri färg)
2 morötter
2 gula lökar
3–4 vitlöksklyftor
En bit färsk vitkål och/eller spetskål
Rimmat fläsklägg med ben, ca 1,2–1,5 kg
1 l vatten
2 hönsbuljongtärningar
1-2 tsk timjan
1-2 tsk hel spiskummin (eller vanlig hel kummin)
1/2 tsk chiliflingor
Limesaft, 1/2–1 lime
Olivolja eller rapsolja

Skär alla grönsaker i 1–2 cm stora bitar. Fräs grönsakerna i omgångar i oljan och flytta över dem vartefter i en ganska stor gryta. Skär rent köttet från ben och svål och skär i bitar. Fräs även dem och över i grytan. (Överkurs: spar fläskbenet så länge.*)

Häll på en liter vatten och lägg i hönsbuljongtärningarna. Lägg till timjan, kummin och chiliflingor. Koka grytan i 45–60 minuter (känn på betorna och köttet med en sticka) och dra av grytan från värmen. Smaka av med limesaft och låt grytan stå och gona till sig ett tag. Jag tyckte inte att extra salt behövdes – sältan från buljongen och fläsket var precis lagom – eller några andra kryddor heller för den delen. Servera med en klick yoghurt eller creme fraiche.

* Överkurs: medan grytan kokar lägger du benet i en kastrull och häller på vatten så att det knappt täcker. Lägg i en lök också. Städa ur grönsakshyllan i kylen och ta allt som är lite sladdrigt och trist men inte ruttet eller mögligt och lägg ner hos benet – det kan vara slinkig persilja, en halv lök, ett par mjuka morötter, det grova mörkgröna på en purjo osv. Låt koka lika länge som den andra grytan. Sila av och spara/frys in som buljong till nästa grytkok. (Eller gör hunden glad genom att förstärka hundmaten med buljong under några dagar.)

11-åring som sjunger bra

- Helt otroligt bra, hur lyckas en vit 11-årig tjej låta som en svart, medelålders, ärrad souldrottning?

Fredagsgodis - för vovven

Blodpuddingsgodis, originally uploaded by görel.

Torkad blodpudding - kanske det bästa hundgodiset? Även hundar mår bäst av okonstlad mat utan en massa tillsatser och färgämnen. Sen luktar det inte illa och är helt OK att ha i jackfickan.

Billigt är det också, och enkelt - skiva en bit blodpudding, skär i lagomstora bitar (de krymper rätt mycket, i början gjorde jag misstaget att skära för små bitar) och låta dem torka i ugn på låg värme (sådär en 100°). Med varmluftsugn går det extra fort.

När blodpuddingsdoften börjar tränga ut i huset ligger hunden fastklistrad utanför köket. Det ska ju självklart provsmakas så snart godiset är klart.

Det här känns så rejält och lite gammaldags på nåt sätt! Jag har lärt mig det av de äldre hundägarna (OK - de som är ännu äldre än jag då alltså). Och med nylagat godis går inkallningen som en dans.

Äppelmos med anis

Det var hög tid att göra något med Transparent Blanche, det var nästintill försent. Hälften av äpplena låg redan på marken. "Det var väl själva tusan om det inte ska bli nåt äppelmos alls i år", tänkte jag och smet från städningen.



Och visst fanns det några äpplen kvar som inte var för långt gångna, och dessa hamnade i grytan tillsammans med några grovrivna Cox Orange och Cox Pomona (som egentligen inte var riktigt mogna än). Detta blev lite i suraste laget, men 1 dl Sweet & Less (råsocker + sötningsmedel) mildrade smaken betydligt.

Så erinrade jag mig Lisas anisutmaning - och visst måste väl anis göra sig bra i äppelmos? Alltså, i med en tesked kaffekvarnsfinmalen anis (efter att ha sparat undan en kopp mos som referens).



Ärligt talat kändes det ingen större skillnad. Mina smaklökar fick därför följa med på hundpromenad. Vid hemkomsten provade jag igen - och nu kände jag skillnad! Inte för att det var någon framträdande anissmak, jag vet inte om jag hade kunnat gissa att det var anis i, men det moset fick en fräschör i smaken som jag inte hade väntat mig.



Jag tyckte det blev riktigt lyckat och det här var nånting jag förmodligen inte hade kommit att tänka på utan utmaningen - tack för inspirationen Lisa och kör hårt med nya utmaningar! En vacker dag kanske till och med jag blir matnörd.

Björnbärsyoghurt

Björnbärsyoghurt, originally uploaded by görel.

Det blir björnbär i år på rankan vid bodväggen – faktiskt en hel del. Egentligen är jag inte så förskräckligt svag för björnbär, men de känns väldigt lyxiga av någon anledning. Den första lilla skörden hamnade på grekisk yoghurt tillsammans med söta nötter - där passade björnbären bra.

Ta en näve nötter (t.ex. hasselnötter, mandel och valnötter, blandat eller en sort) och grovhacka dem, lägg dem i en liten form på bakplåtspapper, strö på råsocker och ringla över lite honung. Låt gå i ugn i 150° tills sockret har smält och nötterna fått lite färg. Låt dem svalna lite, krossa blandningen med en träslev och strö över en god yoghurt. Lägg på några fina björnbär, eller andra syrliga bär, eller varför inte nektariner?

Livspussel 2 - Sortera tvätt

Chromosome Socks - Gina Glover

Human chromosomes, when viewed under the microscope have the banded appearance of stripy socks. These stripy socks belong to staff members from the Cytogenetics Department of Guy’s Hospital. Each chromosome, like a sock, is made of a long thread, although in the case of chromosomes the thread is made of DNA. Each parent contributes one chromosome to each of the 23 pairs. This image won first prize in the Visions of Science DNA award.

www.ginaglover.com

- Jag tycker det är riktigt vackert! Bilden finns att köpa som poster.

Livspussel

Livspussel?, originally uploaded by görel.

Apropå nyligen gjorda sortier.

Originalbilden kommer från
Encyclopaedia Britannica.

Visset

Visset, originally uploaded by görel.

Spretig knopp

Spretig knopp, originally uploaded by görel.